En enad borgerlighet, men inte ett enda parti

Lars Leijonborg har gått ut med ett förslag om att bilda ett gemensamt borgerligt parti inför höstens val, bland annat för att inget parti (läs Kristdemokraterna) ska falla ur riksdagen på grund av fyra-procents spärren. Det är naturligtvis oerhört viktigt att samtliga borgerliga partier kommer in i riksdagen, men jag tror inte att det här är lösningen. Det finns ett antal demokratiska problem med en sådan lösning - framförallt förhindrar det väljarna att lyfta fram sitt parti bland de borgerliga. Enligt Leijonborgs förslag skulle nämligen mandatfördelningen baseras på 2002 års val (som var mycket lyckat för Fp), med ett "ögonkast" på dagens opinionsmätningar. Men en sådan lösning förhindrar partierna att ändra sina inbördes maktförhållanden, till exempel skulle inget parti kunna upprepa en sådan stark ökning som Folkpartiet gjorde i förra valet. Men jag som är Centerpartist tycker till exempel det är viktigt att min röst kommer just Centern till godo, eftersom jag vill att min röst ska arbeta för mina hjärtefrågor - miljön, småföretagandet och federalismen.

 

Jag är oerhört positiv till Allians för Sverige, som faktiskt är det mest regeringsfähiga alternativ som framkommit i landet på många, många år. Socialdemokraterna har förlorat sin kraft för länge sedan, men inte förrän nu har vi i oppositionen verkligen visat att vi är ett starkt och enat alternativ - ett bättre alternativ. Egentligen det enda alternativet om Sverige ska kunna utvecklas positivt i fortsättningen. Men jag tror att vi är starkare som eniga separata partier än som ett gemensamt parti med demokratiska problem.