Vad hände?

Varför låter du dig förströs av de yttre tingen? Ta dig tid till att lära något gott och hör upp med att fladdra hit och dit! Men också för en annan förvillelse ska du tag dig i akt: det finns nämligen dårar som mödar sig hela livet igenom men som saknar ett mål för sin vilja och sina tankar.

Så skrev kejsar Marcus Aurelius en kväll för över 1800 år sedan i sina anteckningar, när han var i Carnuntum i dagens Österrike. Vad föranledde denna anteckning? Endast tankar? Eller hade han denna dag blivit frestad av någon matriell lyx, någon vacker kvinna eller någonting annat i sin omgivning? Eller var det de ständiga krigen hans filosofiska själ var less på?

Jag kan ana honom, en gammal man, som sitter i ljuset av en oljelampa vid dagens slut och skriver sina funderingar, sina självbetraktelser. Han var filosofen som blev kejsare, kejsaren som tvingades föra krig hela sin regeringstid trots att han egentligen föredrog ett stillsamt liv i eftertanke. Jag föreställer mig honom denna dag, då han blivit irriterad på sig själv för att han distraherats av matriella ting, eller någon irrelevant konflikt mellan befälhavarna. Han sitter där och skriver dessa anteckningar för sin egen skull. De två första meningarna är en spontan tanke, en uppmaning till sig själv. Sen sitter han och funderar en stund, och skriver den sista meningen, varningen. Hans tankar den kvällen är lika giltiga idag, nästan två tusen år senare.

Marcus Aurelius självbetraktelser finns i bokform på svenska - läsvärt.