Litteraturkanon

Appropå Folkpartiets förslag om en svenska litteraturkanon...

Jag föreslår följande;

Årsbarn med plejaderna av Rolf Edberg.
En helt fantastisk bok om jorden, naturen, människorna, världsalltet. Hur allt hänger ihop, hur vi brukar och missbrukar naturen, hur vi är en del av allt. En bok att läsa, reflektera kring och bli ödmjuk av.

Kap farväl av Harry Martinsson.
Den första boken jag läste av H.M. och förundrades över. Fantastisk beskrivning av en fattig pojkes resor jorden runt som sjöman i början av 1900-talet. Säger en hel del om Sverige och världen.

Självbetraktelser av Marcus Aurelius.
Skriven för närmare 2000 år sedan, men lika aktuell idag. Den romerske kejsaren och stoiske filosofen Aurelius skrev dessa noteringar till sig själv, och innehåller mycket klokt om livet och döden och vad som verkligen betyder något. Två millennier senare grubblar vi på exakt samma saker.

Världen skulle blir bättre om alla läste dessa böcker, i synnerhet den första och den sista.

För övrigt håller jag inte med folkpartiet om att vi ska ha en litteraturkanon. Tanken är bra, men det är inte politikernas sak att bestämma vad som ska läsas. Samtidigt som vi pekar ut vad som ska läsas pekar vi ju ut vad som inte behöver/ska läsas. Det finns många verk som även jag anser ingår i allmänbildningen att ha läst, men det är farligt att börja bestämma från statens sida vilka dessa är.