Så kom han då till sist

Så kom han då till sist, kung Bore. Och med besked. Han har lagt sin vita filt över landskapet. Andedräkten står som ångpelare ur munnen på människorna. Min termometer utanför köksfönstret visade 20 grader under fryspunkten vid sjutiden imorse. Det var inte lätt att starta bilen när jag skulle köra till jobbet, trots motorvärmare.

Men vad vackert det är! När jag kör in mot Vimmerby kör jag över ett krön, där jag ser den lilla staden på avstånd, omgiven av åkrar och ängar. Granskog i fonden. Intill vägen slingrar sig Stångån, varifrån det steg upp en frostig dimma. Allt är vitt, och himlen rosa av solen som går upp. Landskapet är förtrollande vackert. Visst är det så att människan egentligen inte är gjord för att leva i detta klimat - men för själen är det en lisa att skåda dessa snöklädda vyer. Vintersverige är en dödlig skönhet. Som skogsrået.