Att värna livet

Ett klassiskt filosofiskt problem är hur långt friheten ska sträcka sig. John Stuart Mill, den engelske 1800-talsfilosofen och grundaren av den moderna liberala ideologin, argumenterade för att individen ska vara fri att göra vad som helst så länge det inte inskränker någon annans frihet. En av frågorna som uppstår i en sådan tankegång är om den personliga friheten då sträcker sig så långt att man har friheten att ge upp sin frihet? Ska friheten även omfatta möjligheten att gå i träldom? Nåväl, det är inte denna fråga jag vill diskutera, men en som har stora beröringspunkter.



Som jag skrivit i ett tidigare inlägg pågår en enorm upprustning av kärnvapen runt om i världen, där bara Ryssland, Storbritannien och USA satsar i runda slängar 1900 miljarder på att förnya sin kärnvapenarsenal (för att få en uppfattning om storleken på denna summa kan jag berätta att de i 100-kronorssedlar skulle väga sjutton miljoner etthundatusen kilo, eller med andra ord 17100 ton) Och detta är alltså de officiella siffrorna, därutöver kan vi räkna med att det pågår en hel del bakom kulisserna som vi i allmänheten inte får veta. Utöver dessa länder ägs kärnvapen även av Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea. Kanske fler. Och utöver detta är det värt att ha i åtanke att de kärnvapen som ägs av USA finns stationerade i ett otal länder runt om i världen, vilket i praktiken även gör dessa stater till kärnvapenstater. Hur mycket pengar utvecklingen och underhållet av den totala kärnvapenarsenalen kostar per år vet jag inte, men det är uppenbarligen hundratals miljarder kronor. Resurserna som läggs på detta är alltså enorma. Vi har tillräckligt med kärnvapen för att utrota mänskligheten sex gånger.



Så, för att knyta an till frågan om man bör ha friheten att ge upp sin frihet, ställer jag då frågan; bör en demokratisk stat ha friheten att utplåna sin egen och resten av jordens människor om majoriteten av befolkningen i landet så beslutar?



Nej. Svaret måste vara nej.



Följdfråga; kommer det att ske? Svaret på den frågan är sannolikt också nej. En majoritet av befolkningen i en demokrati bestyckad med kärnvapen kommer sannolikt inte att ställa sig bakom ett beslut om att använda dem till att utplåna mänskligheten.



Men - kommer det att ske ändå? Svaret på den frågan är sannolikt ja. I alla fall om vi inte gemensamt ser till att avskaffa världens kärnvapen. Människan är inte perfekt, hon begår misstag. Vi har varit nära kärnvapenkrig av misstag vid ett antal tillfällen redan, och vi har ändå bara haft dessa vapen i 60 år. Om vi ska ha dem i hundra år till, tusen år till, tio tusen år till - då kommer de förr eller senare att användas. Antingen på grund av något misstag eller missförstånd, eller också med vilje av någon som inte behöver/vill ta hänsyn till folkets vilja i frågan. Förr eller senare. Troligen förr, snarare än senare.