Att vara utan medvetandet

Kan det vara så att medvetandefiltret ibland behöver nån sekund för att “sparka igång”? Medvetandet som filterar omgivningen genom våra minnen och upplevelser, medvetandet som identitetsbärare?

Imorse vaknade jag i min säng och visste inte vem jag var eller hur väckarklockan fungerade - den ringde och jag fipplade med den utan att alls förstå vad det var eller vad jag skulle göra med den. Det var som om min inlärda erfarenhet kring ordinära ting och mitt eget jag var borta - upplevelsen varade några sekunder. Det är djupt förvirrande, och i sådana stunder anar jag att galenskapen lurar strax under ytan - tänk om jag en dag fastnar i det där läget, det kanske är en variant av vansinne? Att helt enkelt tappa medvetandefiltret med dess identitet - blir man ett djur?

Se Peter Englunds blogg där han beskriver ett liknande fenomen.