Storkonung Xerxes bestraffar havet genom piskning (480 f.kr.)

Den persiske härskaren Xerxes regerade över ett gigantiskt rike, och ägnade sig åt att erövra alla folk han kom i kontakt med. Under ganska lång tid hade Xerxes och hans föregångare på tronen kastat lystna blickar mot väster. 480 f.kr. Var det dags att erövra det lilla bångstyriga Grekland i utkanten av världsriket Persien. Xerxes samlade en armé av aldrig tidigare skådad storlek – hundratusentals soldater (enligt Herodotus handlade det om ungefär 2 miljoner soldater – det var dock sannolikt mellan 250 000 och 400 000) från rikets alla hörn.

För att nå fram till det grekiska fastlandet måste han korsa Hellesponten, ett smalt sund i vattenvägen mellan Medelhavet och Svarta havet, 1,2 km brett på det smalaste stället. I god tid innan fälttåget beordrade han att en bro skulle byggas över sundet, så att armén skulle kunna marschera över. Denna fantastiska ingenjörsbedrift genomfördes av hans skickliga underhuggare. Strax därefter kom dock en storm, som slet bron i stycken. Detta var mer än Xerxes kunde tolerera – han som var härskare över världen och en levande gud. Följaktligen måste bestraffningar genomföras.

Samtliga som ansvarat för brobygget blev halshuggna. Men det var inte nog. Även Hellesponten måste läras en läxa, detta upproriska sund som inte lydde härskaren! Xerxes var förargad och sade ”Du bittra vatten, din herre straffar dig på följande vis eftersom du har felat honom utan orsak, utan att ha lidit ont under honom. I sanning kommer kung Xerxes att passera dig, vare sig du vill det eller ej. Du förtjänar icke att någon man ärar dig med offergåvor; för du är i sanning en förrädisk och osmaklig flod”1. För att detta vatten skulle veta sin plats lät han sedan sina soldater utdela 300 piskrapp mot vattnet, bränna det med glödgat järn samt slänga fotbojor i sundet. Den grekiske historikern Herodotus, som levde på 400-talet f.kr. kommenterade att detta var ett ”mycket arrogant sätt att behandla Hellesponten”, men inte särskilt olikt Xerxes.

Xerxes lät sedan bygga en ny bro, havet höll sig i skinnet, och invasionen kunde fortskrida enligt planen. Det tog sju dygn för den gigantiska armén att passera bron.

Invasionen misslyckades senare, tack vare det heroiska motståndet vid Thermopyle, sjöslaget vid Salamis och slutligen ett år senare slaget vid Plataiai. De grekiska staterna överlevde, och gick vidare med att lägga grunden för den västerländska civilisationen.