Smittskyddsinstitutet vill sänka straffet för dem som medvetet smittar andra personer med hiv.

SvD rapporterar idag om att Smittskyddsinstitutet vill sänka straffet för dem som medvetet smittar andra personer med hiv.

– Det är inte lagen i sig jag är kritisk till utan tillämpningen av den, det vill säga att man har dömt till väldigt långa fängelsestraff, även i fall där smittan inte har spridits. Skulle det vara ett annat straff så har jag inte problem med lagen, säger Jan Albert, professor i smittskydd och ansvarig för hiv-sektionen på Smittskyddsinstitutet.

Det är ju ett diskutabelt resonemang, att man skulle få ett mycket lindrigare straff för att offret inte smittades – det är ju knappast gärningsmannens förtjänst. Uppsåtet var detsamma, men offret hade tur att inte bli smittad.

Vidare menar Jan Albert att lagen borde anpassas till det faktum att HIV numera kan hanteras med bromsmediciner, och att man därför inte ska se så allvarligt på saken (när lagen skrevs var sjukdomen 100% dödlig). Men brottsrubriceringen är redan idag grov misshandel, inte mord eller dråp. Därmed menar jag att rubriceringen redan är rimlig för en medveten smittspridning, även då sjukdomen inte alltid leder till döden. En grov misshandel kan leda till ett livslångt handikapp, vilket vore rimligt att likställa med HIV-smitta som man måste leva med resten av livet. Rättspraxis bör därför inte ändras.