Trafikuppgifter och integritet

Hur mycket är vi beredda att låta myndigheterna kartlägga av vårt privatliv för att kunna stävja organiserad brottslighet? Frågan ställs verkligen på sin spets nu, när ett EU-direktiv kräver att allas data- och telefontrafik ska lagras, samt din geografiska position när du använder mobiltelefonen. Thomas Bodström, som helst verkar vilja operera in en gps och en mikrofon på alla vid födseln, driver på för att det ska lagras så mycket och så länge som möjligt. EU-direktivets krav är minst 6 månaders lagring. Moderaterna föreslår ett år, medan Centerpartiet förespråkar så kort tid som möjligt. Personligen är jag högst tveksam till denna lagring när det inte finns någon brottsmisstanke - kartläggningen av alla medborgares kommunikation och position är väl mycket storebrorssamhälle av 1984-modell.

SvD:s ledarredaktion skriver om detta;

"Den här lagstiftningen saknar motstycke i brottsbekämpningssammanhang genom att lagringen av uppgifterna ska ske även om det inte finns någon som helst brottsmisstanke. Och det är något helt annat än restriktionerna som gäller vid buggning och andra tvångsmedel.

Så länge Bodström var minister drev han stenhårt linjen att även innehållet i telefonsamtal, e-post och internetsurfning skulle lagras. Dessbättre fick Bodström inte fullt gehör för sina idéer.

I opposition påpekade Beatrice Ask med all rätt att alla register läcker. I regeringsställning tvingas hon göra det bästa möjliga av det EU- beslut som hennes företrädare drev fram."

Om vänsterpakten vinner valet 2010 får vi inte bara en kommunist i regeringen, vi får sannolikt också en justitieminister (Bodström) med ett ohälsosamt starkt kontroll- och övervakningsbehov.