Förintelseförnekare på min blogg

Det har uppkommit en debatt mellan mig och en Förintelseförnekare i kommentarerna till ett tidigare inlägg: "Överlevare från Förintelsen föreläser på FN-distriktets årsmöte". Mr "Anonym" menar att jag är lättlurad eftersom jag hävdar att Förintelsen har ägt rum, och att han inte kan rösta på någon som är så naiv. Om han ska hitta någon att rösta på i valet till Europaparlamentet som är Förintelseförnekare lär han få leta länge - kanske finns det någon hos Sverigedemokraterna? Troligtvis inte, men det är väl inte otänkbart.

Typiska drag för Förintelseförnekare/revisionister är att de har en världsbild som är baserad på konspirationsteorier och fantasier om dolda agendor. Hela förintelsen är propaganda från vinnarna i andra världskriget, menar de. Problemet med sådana personer är att de ofta hänvisar till rapporter, forskare och avhandlingar för att "bevisa" att förintelsen aldrig ägt rum. Dessa argument är ibland svåra att bemöta om man inte själv känner till de källor som det hänvisas till. Revisionisten jag råkat ut för hänvisar till exempel till Leuchter-rapporten som hävdar att ingen gasats i Auschwitz. Svårt att bemöta om man inte känner till rapporten. Om man däremot mot förmodan känner till den, ja då vet man att den är skräp eftersom det enda den visar är att ingen gas använts i den replika av gaskammaren som byggts efter kriget. Det är ju faktiskt inte särskilt förvånande, och bevisar inte att ingen blev gasad i lägret.

Givetvis är revisionister och belästa nynazister medvetna om att det är svårt att argumentera emot deras hänvisningar till rapporter och annat, vilket gör att de kan plocka billiga poäng i debatter. Att det sedan inte håller vid en närmare granskning struntar de i.

En annan strategi de använder är att ställa extremt höga beviskrav för bevis som talar emot dem, men har extremt låga krav på bevis som talar för deras tes. Tusentals ögonvittnen från både offer och bödlar duger till exempel inte som bevis, eller det faktum att det levde många miljoner färre judar i Europa efter kriget än före. Men om en hobbyrevisionist åker till lägret och kommer fram till att replikan av en gaskammare inte kan ha använts till att gasa människor i, ja då menar de att de har hittat ett klockrent bevis för att förintelsen inte ägt rum.

Det är omöjligt att bevisa exakt hur många människor, judar och andra, som dödades i Förintelsen - och det är ännu mer omöjligt att bevisa vem som blev gasad, skjuten eller vem som arbetade sig till döds som slavarbetskraft. Det är också ganska ointressant - det som är av vikt är att förhindra att någon anser sig ha rätten att förslava och utrota andra människor oavsett metod. I Rwanda användes huvudsakligen machetes. I Srebrenica sköts offren. I Auschwitz användes en mängd varianter, bland annat gasning. Sonderbehandlung - specialbehandling - var ett vitt begrepp som innefattade alla sorters avrättningsmetoder.

Omtanke om sina medmänniskor, respekt för varandras olikheter, värnande om de mänskliga rättigheterna, och att aldrig glömma med vilken ondska helt vanliga människor kan behandla varandra - det är lärdomen vi måste dra från Förintelsen och andra folkmord och övergrepp. Och att arbeta för att det aldrig får ske igen, i någon form.