Dags att en kvinna leder FN

Idag, den 8 mars, är det internationella kvinnodagen. Det är en dag som bara genom att den faktiskt behövs borde få oss alla att fundera över hur världen fungerar, och vilka orättvisor vi har att bekämpa. Kvinnor som grupp är oerhört utsatta jämfört med männen, de drabbas av våld i hemmet, de är fattigare, de har sämre utbildning, de arbetar mer och saknas i maktens korridorer. Låt oss ta en titt på några av dessa faktorer.

Mäns våld mot kvinnor är ett globalt problem av oerhörda proportioner. Färsk statistik från Geneva Centre for the Democratic Control of Armed Forces pekar på att detta slags våld är den fjärde vanligaste dödsorsaken i världen. Mäns våld mot kvinnor är mycket mer än ett problem för enskilda individer - det är ett brott mot en stor del av halva mänskligheten, begånget av en stor del av den andra halvan av mänskligheten.

Kvinnor är också mycket fattigare än män. 70 procent av dem som räknas som absolut fattiga i världen är kvinnor. Då kanske man kan inbilla sig att det beror på att män arbetar hårdare, och på så sätt blivit rikare. Icke. Kvinnor jobbar hårdare än män, och framför allt med oavlönat arbete i hemmet. De producerar också maten i stor utsträckning. I Afrika är till exempel 80% av matproducenterna kvinnor, medan männen oftast äger marken de arbetar på. Detta manliga ägande är också ett stort hinder för kvinnor. Om en driftig kvinna till exempel vill starta ett företag hindras hon ofta av det faktum att hon inte äger någon mark att sätta som säkerhet vid ett banklån.

På högre nivå kan vi konstatera att det är minst lika illa. 94% av världens ministrar är män, och ännu har bara 24 kvinnor nått positionen som stats- eller regeringschef i världen. Kvinnorna utgör drygt halva världens befolkning, men endast 10% av världens parlamentsledamöter är kvinnor.

FN är inte något undantag från den här världsbilden. Organisationen är tungt dominerad av män, och har aldrig haft en kvinnlig generalsekreterare. Årsskiftet 2006/2007 löper Kofi Annans mandat ut, och en ersättare måste hittas till denne utmärkte ledare. Jag förespråkar att en kvinna bör utses till att leda världsorganisationen. Det vore en utmärkt markering för att visa att FN tar millenniemålet om jämställdhet på allvar, och att man är en modern organisation som går i täten för kvinnors inflytande.

En informell turordning har utvecklats inom FN, som säger att generalsekreterarposten denna gång bör tilldelas någon från Asien. Inget av de namn från asien som är med i förhandssnacket anses dock vara ett starkt kort. Därför spekuleras det ganska fritt, bland annat om svensken Jan Eliasson. Han skulle säkert bli en utmärkt generalsekreterare, men jag vill istället lyfta fram Daw Aung San Suu Kyi – den kvinnliga frihetskämpen i Burma (Myanmar). Hon har förekommit som förslag från bland andra organisationen Equality Now som kämpar för kvinnors rättigheter. Ett utmärkt förslag som skulle vara både en markering i jämställdhetsfrågor och en stark markering mot världens diktaturer.