Frånsprungen?

Läste en intressant artikel idag i tidningen Fokus om "MySpace-generationen". Det är kidsen födda på 90-talet som nätverkar via MySpace och liknande sajter. De beskrevs som en generation som själva skapar det de vill se och uppleva, till skillnad från MTV-generationen från sent 70-tal och tidigt 80-tal som växt upp som passiva mottagare framför snabba MTV-klipp. Även om jag själv inte är total analfabet när det gäller MySpace-liknande sajter, och är en tämligen flitig bloggare (och tidigare webprogrammerare för den delen) så är jag inte alls nätverkande i den utsträckningen som kidsen. Kändes också märkligt att bli inkluderad i en "tidigare generation". Kände mig gammal helt plötsligt.

Förr trodde jag att jag alltid skulle hänga med i utvecklingen inom IT och aldrig bli frånsprungen av yngre inom det området (även om jag skulle bli det inom annat), eftersom jag är intresserad av det. Men jag är 27 år och börjar redan känna av det, trots att jag själv är synnerligen aktiv inom IT. Frånsprungen är väl att ta i, men börjar halka efter. Det är väl ingen katastrof, jag utvecklar många nya sidor istället - men det känns onekligen lite märkligt.

Svårt att smälta att generationen efter mig redan fått ett eget namn. Per automatik blir man då som tillhörande den tidigare generationsbeteckningen föråldrad. "Gamlingarna i MTV-generationen".

Nåväl, det är bara ett nytt uttryck för människans eviga skräckblandade förundran över att bli äldre. Det sitter så djupt rotat i min identitet att vara ung - jag har ju trots allt betecknats som det i snart 30 år. Inte konstigt att det känns märkligt att helt plötsligt byta identitet. Jag tycker inte illa om det. Det är bara konstigt. Snart är det patetiskt att inte göra saker med "vuxenpoäng"... det är ju inte särskilt fränt att vara en 40-åring som låtsas vara 20.