En dröm.
Häromnatten hade jag en märklig dröm.
Jag står på en gata som kan vara Strömgatan i Kalmar, men annorlunda än den är i verkligheten. Änderna är på väg, antingen till eller från havet. De kommer gående på marken i stor mängd, det påminner lite om krabbornas vandring på Julön (fast änderna var inte lika många). Änderna går sina egna uråldriga vägar rakt igenom vår stad, vårt samhälle. Vi har fått anpassa byggnaderna, som har håligheter i höjd med gatan där änderna kan gå igenom. Det går först in under husen på södra sidan av gatan, för att sedan korsa den och gå in under husen på norra sidan. Jag står visst ivägen för ett hål de ska in i, och en kö av änder bildas tills jag flyttar på mig och släpper förbi dem.
En liten flicka i 10-års åldern dyker upp. Hon har mörk pagefrisyr, är föräldralös, blind, idiot savant, fattig, slitna gammaldags kläder, smutsig. Hon kommer till mig, och jag känner att jag träffat henne förut. Hon har letat rätt på mig med hjälp av luktsinnet, hon kan nämligen känna igen folk på doften och till och med hitta dem på detta sätt. Flickan uppmärksammar mig på ett medelålders par som närmar sig bakom mig, hon har känt doften av dem. Jag håller henne i handen, känner ett starkt band till flickan - ungefär som om jag bestämt mig för att adoptera henne. Mannen i paret fingrar på en konstig tova i håret på flickan. Tovan visar sig vara en liten, liten arm som växer på hennes huvud. Medan han fingrar försöker jag förklara att hon är blind, men av någon anledning säger jag att hon är "art" (på svenska, inte engelskans art=konst). Jag blir förvånad, eftersom jag vet att jag tänkte ordet blind. Rättar mig snabbt. Mannen blir äcklad när han upptäcker den lilla armen, och jag blir då arg och fräser åt paret att försvinna, vilket de gör.
Därpå ställer sig jag och flickan framför ett skyltfönster och tittar, det är ett antikvariat. Där visar det sig att flickan har någon slags "syn", för hon kan se vissa böcker. Jag blir lite irriterad, då jag känner det som om hon har lurat mig med sin blindhet. Hon förklarar då att hon kan "känna" vissa böcker. Det visar sig vara vissa poesiböcker hon kan "se" på detta sätt. Till höger i skyltfönstret pekar honpå en serie små gråblå böcker. De är av äldre modell, har en ytstruktur av finmaskig väv eller grovt tyg. En tryckt medaljong i guld på framsidan innehåller författarens namn, Bo Berg...nånting. Samt en mycket lång titel som löper över flera rader. Små, små bokstäver, och övanför någonting rött i medaljongen, kanske rosor eller röda cirklar. Tre stycken. Det är en liten trave led likadana böcker bredvid, det är en liten serie i flera volymer.
Sedan uppmärksammar flickan mig på en annan liten volymserie till vänster i skyltfönstret. Det är en kvinnlig poets böcker. De är vita och modernare. Akvarellmålade blommor på omslaget gör att böckerna ser ut lite som en flora i fickformat. Ganska stor text av målade eller ritade typer ovanför blommorna. Författarinnans efternamn börjar på Z. Genom fönstret ser jag stora bokhyllor inne i butiken med gamla böcker, men flickan ser dem inte. Sen vaknade jag.
En märklig dröm som var extremt intensiv. Jag kände väldigt starka band till den där mycket märkliga flickan, och böckernas utseenden var mycket detaljerade. Konstigt det där med änderna också.
Betyder den något? Symboliserar de olika sakerna något? Jag tror definitivt inte att drömmar kan säga någon om framtiden eller något sådant hokus-pokus - men de kan säkert symbolisera saker jag funderar kring på andra sätt när jag är vaken.
Var änderna en symbol för naturen, och en indikation på att vi måste anpassa våra samhällen så vi lever i harmoni med naturen? Jag som människa stod ivägen för naturen, och probelm tillstötte - men jag anpassade mig och änderna kunde fortsätta sin naturliga rörelse.
Flickan då? Vad är hon? Och paret? Varför visade hon mig en mörkare gammal bok skriven av en man, och en nyare ljusare bok med blommor på skriven av en kvinna? Varför var dessa böcker uppställda som motpoler i skyltfönstret? Böckerna i en av hyllorna längre in i bakgrunden påminde utseendemässigt om ett par böcker jag har av Sven Hedin, tjocka, blåa volymer med guldtext i skrivstil på ryggen. Varför stod de i bakgrunden, och varför kunde inte flickan se dem?
Nu har jag kollat på nätet, och faktiskt funnit en svensk diktare som hette Bo Bergman, som levde 1869-1967.... Utseendet på böckerna jag drömde om passar in i det, första halvan av 1900-talet. Mysko.
Jag står på en gata som kan vara Strömgatan i Kalmar, men annorlunda än den är i verkligheten. Änderna är på väg, antingen till eller från havet. De kommer gående på marken i stor mängd, det påminner lite om krabbornas vandring på Julön (fast änderna var inte lika många). Änderna går sina egna uråldriga vägar rakt igenom vår stad, vårt samhälle. Vi har fått anpassa byggnaderna, som har håligheter i höjd med gatan där änderna kan gå igenom. Det går först in under husen på södra sidan av gatan, för att sedan korsa den och gå in under husen på norra sidan. Jag står visst ivägen för ett hål de ska in i, och en kö av änder bildas tills jag flyttar på mig och släpper förbi dem.
En liten flicka i 10-års åldern dyker upp. Hon har mörk pagefrisyr, är föräldralös, blind, idiot savant, fattig, slitna gammaldags kläder, smutsig. Hon kommer till mig, och jag känner att jag träffat henne förut. Hon har letat rätt på mig med hjälp av luktsinnet, hon kan nämligen känna igen folk på doften och till och med hitta dem på detta sätt. Flickan uppmärksammar mig på ett medelålders par som närmar sig bakom mig, hon har känt doften av dem. Jag håller henne i handen, känner ett starkt band till flickan - ungefär som om jag bestämt mig för att adoptera henne. Mannen i paret fingrar på en konstig tova i håret på flickan. Tovan visar sig vara en liten, liten arm som växer på hennes huvud. Medan han fingrar försöker jag förklara att hon är blind, men av någon anledning säger jag att hon är "art" (på svenska, inte engelskans art=konst). Jag blir förvånad, eftersom jag vet att jag tänkte ordet blind. Rättar mig snabbt. Mannen blir äcklad när han upptäcker den lilla armen, och jag blir då arg och fräser åt paret att försvinna, vilket de gör.
Därpå ställer sig jag och flickan framför ett skyltfönster och tittar, det är ett antikvariat. Där visar det sig att flickan har någon slags "syn", för hon kan se vissa böcker. Jag blir lite irriterad, då jag känner det som om hon har lurat mig med sin blindhet. Hon förklarar då att hon kan "känna" vissa böcker. Det visar sig vara vissa poesiböcker hon kan "se" på detta sätt. Till höger i skyltfönstret pekar honpå en serie små gråblå böcker. De är av äldre modell, har en ytstruktur av finmaskig väv eller grovt tyg. En tryckt medaljong i guld på framsidan innehåller författarens namn, Bo Berg...nånting. Samt en mycket lång titel som löper över flera rader. Små, små bokstäver, och övanför någonting rött i medaljongen, kanske rosor eller röda cirklar. Tre stycken. Det är en liten trave led likadana böcker bredvid, det är en liten serie i flera volymer.
Sedan uppmärksammar flickan mig på en annan liten volymserie till vänster i skyltfönstret. Det är en kvinnlig poets böcker. De är vita och modernare. Akvarellmålade blommor på omslaget gör att böckerna ser ut lite som en flora i fickformat. Ganska stor text av målade eller ritade typer ovanför blommorna. Författarinnans efternamn börjar på Z. Genom fönstret ser jag stora bokhyllor inne i butiken med gamla böcker, men flickan ser dem inte. Sen vaknade jag.
En märklig dröm som var extremt intensiv. Jag kände väldigt starka band till den där mycket märkliga flickan, och böckernas utseenden var mycket detaljerade. Konstigt det där med änderna också.
Betyder den något? Symboliserar de olika sakerna något? Jag tror definitivt inte att drömmar kan säga någon om framtiden eller något sådant hokus-pokus - men de kan säkert symbolisera saker jag funderar kring på andra sätt när jag är vaken.
Var änderna en symbol för naturen, och en indikation på att vi måste anpassa våra samhällen så vi lever i harmoni med naturen? Jag som människa stod ivägen för naturen, och probelm tillstötte - men jag anpassade mig och änderna kunde fortsätta sin naturliga rörelse.
Flickan då? Vad är hon? Och paret? Varför visade hon mig en mörkare gammal bok skriven av en man, och en nyare ljusare bok med blommor på skriven av en kvinna? Varför var dessa böcker uppställda som motpoler i skyltfönstret? Böckerna i en av hyllorna längre in i bakgrunden påminde utseendemässigt om ett par böcker jag har av Sven Hedin, tjocka, blåa volymer med guldtext i skrivstil på ryggen. Varför stod de i bakgrunden, och varför kunde inte flickan se dem?
Nu har jag kollat på nätet, och faktiskt funnit en svensk diktare som hette Bo Bergman, som levde 1869-1967.... Utseendet på böckerna jag drömde om passar in i det, första halvan av 1900-talet. Mysko.
Etiketter: dröm
Skriven av Niklas 19:32
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem