Inte särskilt förvånande, faktiskt

Ett fotoalbum som visar personalen vid förintelselägret Auschwitz glada i hågen på deras fritidsställe ett par kilometer från lägret upprör nu människor världen över. Varför? Visst är det en stark kontrast till massmördandet - men man måste förstå att dessa människor gjorde något de trodde var rätt. De tänkte inte om sig själva att de var onda, gjorde något hemskt. De trodde att de gjorde något bra, något som tjänade ett högre syfte. Eftersom de såg fångarna som lägre stående varelser är det inte märkligare att de kunde vara glada och ha fest än att de som jobbar på slakteri idag kan vara glada och ha fest. Vi kan inte förvänta oss att dessa människor skulle ha vår syn på saken.



Deras leenden och glada upptåg var därför inget konstigt, även om det för oss framstår som mycket olämpligt och stötande. Det som är upprörande är naturligtvis att de omfattade en människosyn som tillät dem att mörda människor industriellt - men att tro att de gick runt och mådde dåligt hela tiden för vad de gjorde är naivt.



Bland annat ser man Josef Mengele leende, liksom kommendanten Rudolf Höss. Jag har läst Höss självbiografi. Det är oerhört skrämmande läsning, där han i ena stunden tittar på när människor tvingas in i gaskammaren, och i nästa stund äter middag med familjen. Att han då också kan ha fest och allsång med personalen är inte särskilt förvånande.

Artikel och bildspel på DN.