Avgudadyrkan
Jag lyssnar på p1, som vanligt. Det handlar om konsumtion, och en kvinna berättar om hur hon tänker kring shopping. "När jag får syn på ett plagg eller en sak jag vill ha, blir jag som besatt av den - jag bara måste ha den. Måste. Jag kan inte tänka på något annat tills jag har köpt den. Jag ligger vaken på nätterna och tänker på det där plagget eller saken. Det har nästan aldrig hänt att jag inte fått ihop pengar till att köpa den. På något sätt fixar jag fram pengarna. Så köper jag det jag längtat efter. Men så tappar jag intresset, nästan genast. Det gör mig inte lycklig att ha den. Det ger kanske ett lyckorus, men inte någon långvarig lycka. Sen måste jag köpa något annat. Mina vänner tycker jag shoppar jämt, ibland gömmer jag mina kassar."
Även om jag sannolikt skulle definieras som en hedning av konservativt kristna, tar jag mig friheten att citera Bibeln;
"Du skall inte göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem." (5 Moseboken 5:7-9)
Beläten. Avgudabilder, avgudar. Det är sådana man tillber, men som inte ger sann lycka. Hmm. Plagg och prylar, som man ligger vaken om nätterna och längtar efter - men som inte ger någon lycka när man köpt dem. Att dyrka dem, är att tillbe falska, människoskapade gudar. De ger inget annat än falsk, kortvarig "lycka". Dyrkan behöver inte betyda att man faller på knä och ber, det räcker att man hänger sin själ till något - till exempel som kvinnan ovan.
För övrigt nämndes också den sä kallade handväsk-debatten som fördes i tidningarna i höstas, som handlade om det var omoraliskt eller inte att köpa en handväska för tusentals kronor. Men den dog ut efter ett par veckor. Anti-konsumtionsdebatten dog, eftersom dagens kommersialiserade media inte klarar av att hålla liv i en debatt längre tid än så - då säljer man inte. Anti-konsumtionsdebatten dog eftersom den inte var tillräckligt konsumtionsvänligt. Ironiskt.
Även om jag sannolikt skulle definieras som en hedning av konservativt kristna, tar jag mig friheten att citera Bibeln;
"Du skall inte göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem." (5 Moseboken 5:7-9)
Beläten. Avgudabilder, avgudar. Det är sådana man tillber, men som inte ger sann lycka. Hmm. Plagg och prylar, som man ligger vaken om nätterna och längtar efter - men som inte ger någon lycka när man köpt dem. Att dyrka dem, är att tillbe falska, människoskapade gudar. De ger inget annat än falsk, kortvarig "lycka". Dyrkan behöver inte betyda att man faller på knä och ber, det räcker att man hänger sin själ till något - till exempel som kvinnan ovan.
För övrigt nämndes också den sä kallade handväsk-debatten som fördes i tidningarna i höstas, som handlade om det var omoraliskt eller inte att köpa en handväska för tusentals kronor. Men den dog ut efter ett par veckor. Anti-konsumtionsdebatten dog, eftersom dagens kommersialiserade media inte klarar av att hålla liv i en debatt längre tid än så - då säljer man inte. Anti-konsumtionsdebatten dog eftersom den inte var tillräckligt konsumtionsvänligt. Ironiskt.
Etiketter: konsumtion, reflektion
Skriven av Niklas 21:22
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem