Mer klokskap ur "Spartakus"

Här kommer ett långt stycke ur Spartakus. Det är den romerske senatorn och politiske räven Gracchus som talar till den unge Cicero efter kriget mot slavupproret.

"Ni förstår, vi lever i en republik. Det betyder att det finns en hel mängd människor som inte äger något och en handfull som äger en hel del. Och de som äger mycket måste skyddas och försvaras av dem som inte har något. Och inte nog med det, de som har mycket måste vakta sin egendom, och därför måste de som ingenting äger vara villiga att dö för att sådana människor som ni och jag och vår värderade vär Antonius. Vidare har folk som vi många slavar. Dessa slavar tycker inte om oss. Vi får inte falla för illusionen att dessa slavar tycker om sina herrar. Det gör de inte och därför kommer inte slavarna skydda oss mot slavarna. Därför måste de många, många människor som inte har några slavar alls vara villiga att dö för att vi ska kunna få behålla våra slavar. Rom håller en kvarts miljon man under fanorna. Dessa soldater måste vara villiga att bege sig till främmande länder, att marschera sina fötter till blods, att leva i smuts och snusk, att vältra sig i blod - för att vi ska få vara trygga och leva bekvämt och öka våra personliga förmögenheter. När dessa trupper kämpade mot Spartakus hade de mindre att försvara än slavarna. Och ändå dog de i tusental när de stred mot slavarna. Man kan gå ännu längre. Bönderna som dog när de slogs mot slavarna hade kommit till armén först och främst för att de drivits bort från sin jord av latifundiorna [stora slavjordbruk]. Slavjordbruket förvandlar dem till jordlösa understödstagare, och då får de dö för att skydda detta jordbruk. Varefter man är frestad att säga reductio in absurdum. Ty betänk, min käre Cicero, vad skulle den tappre romerske soldaten förlora om slavarna segrar? Slavarna skulle i själva verket behöva honom förtvivlat väl, ty det finns inte tillräckligt med slavar för att sköta jorden ordentligt. Det skulle finnas jord till alla, och vår legionär skulle få det han drömmer om mest av allt, sin jordbit och sitt lilla hus. Men ändå marscherar han iväg för att krossa sina egna drömmar och för att sexton slavar ska få bära ett gammalt fett svin som jag i en vadderad bärstol.
[...]
Jag har levt ett långt och farligt liv och jag står fortfarande på toppen. Ni frågade mig nyss vad en politiker är. Politikern är murbruket i detta vanvettiga hus [samhällsbygget]. [...] Vi gör det irrationella rationellt. Vi övertygar folket om att livets högsta fullbordan är att dö för de rika. Vi övertygar de rika om att de måste avstå från en del av sina rikedomar för att behålla resten. Vi är trollkarlar. Vi skapar en illusion, och illusionen är idiotsäker. Vi säger till folket - ni har makten. Era röster är källan till Roms makt och ära. Ni är det enda fria folket i världen. Det finns ingenting värdefullare än er frihet, inget mer beundransvärt än er civilisation. Och det är ni skom kontrollerar den, ni som har makten. Och sedan röstar de för våra kandidater. De gråter över våra nederlag. De skrattar av glädjer över våra segrar. Och de känner sig stolta och överlägsna för att de inte är slavar. Det betyder ingenting hur lågt de sjunker, om de sover i rännstenen, om de sitter på kapplöpningarna och arenorna hela dagarna, om de stryper sina barn när de föds, om de lever på statens stöd och aldrig gör ett dagsverke, så är de inte slavar. De är ohyra, men varje gång de ser en slav höjer de sina blickar och de känner sig fyllda av stolthet och makt. Då vet de att de är romerska medborgare och att hela världen avundas dem... Och detta är min speciella konst, Cicero. Förringa aldrig politiken."


Känns minst lika aktuellt idag!