Att lära sig av historien verkar inte vara aktuellt för politikerna
Världen har förändrats mycket sedan 1925. Kolonierna är fria. Många fler länder är demokratier. EU motverkar sannolikt nya storkrig mellan västeuropas stater. Med mera.
Men det finns även stora likheter. 1925 var några år efter världskriget. Folk var trötta på krig, och köttkvarnen i skyttegravarna sågs av många som så avskräckande att det inte skulle kunna uppstå storkrig igen. Många länder rustade ner sina arméer under början av 20-talet. Den svenska regeringen konstaterade att det inte fanns några hot mot landets säkerhet, och 1925 års försvarsbeslut innebar en mycket kraftig nedskärning av försvaret. Fram till andra halvan av 30-talet fortsatte nedskärningarna, vilket innebar att vi i stort sett stod utan försvarsmöjligheter när andra världskriget bröt ut 1939 - en konflikt som i högsta grad hotade Sveriges suveränitet.
Idag slaktar vi försvaret som aldrig förr, så här några år efter Kalla krigets slut, och tror att en militär storkonflikt är omöjlig i vår närhet. Vi har länge vetat att vi inte har kapacitet att försvara oss mot ett storskaligt militärt angrepp, men nu går ÖB även ut och säger det officiellt. SvD skriver bland annat att "Med några pennstreck krymps Sveriges arméförband till 8 000 stridande, hemvärnet halveras, kusterna lämnas utan marina bevakningsbåtar och flygbaserna blir så få att svenska plan inte hinner möta en kränkning." Politikerna är rörande överens om att det inte finns några hot mot Sveriges suveränitet. Alltså ska man slakta försvaret. Det är på sätt och vis ett eko från 1925 års resonemang.
Vi lever i en värld i ständig förändring. För tillfället råder hyfsad stabilitet och fredlighet - men förändringar kan gå snabbt. 1925 gick världen på 14 år från att anse att krigets köttkvarn var ett sådant vansinne att det aldrig skulle hända igen, till att andra världskriget bröt ut. Om 14 år är vi på år 2022. Hur kan dagens politiker säga hur världsläget ser ut om 14 år, eller 20 år? Har brist på naturresurser eller nya miljökatastrofer orsakat konflikter som vi inte kan se idag? Har religiös fanatism skördat nya segrar? Vad händer om EU splittras, eller tappar sitt momentum och blir en papperstiger? Var finns då återtagningsförmågan - alltså möjligheten att bygga upp försvaret om det skulle behövas? Var finns förmågan att delta i mer omfattande internationella uppdrag om det skulle behövas?
Finländarna tycker vi är vansinniga som lägger ner försvaret. De talar av erfarenhet. SvD skriver också angående de föreslagna nedskärningarna att "När omvärlden nu åter ökar försvarsanslagen skulle alliansregeringen då göra Östersjöns största strandstat till ett militärt vakuum."
Jag är inte militäristisk, snarare en fredsaktivist. Jag förespråkar inte ett onödigt stort försvar. Men det är skillnad på att skära ner försvaret på grund av minskade hot, och att avskaffa förmågan att kunna bygga upp ett fungerande försvar igen på några år om världsläget försämras. Det är också mycket svårt att bidra till fredsbevarande insatser om vi skär bort allt för mycket av försvarsmakten. Var går gränsen? Är den passerad?
Men det finns även stora likheter. 1925 var några år efter världskriget. Folk var trötta på krig, och köttkvarnen i skyttegravarna sågs av många som så avskräckande att det inte skulle kunna uppstå storkrig igen. Många länder rustade ner sina arméer under början av 20-talet. Den svenska regeringen konstaterade att det inte fanns några hot mot landets säkerhet, och 1925 års försvarsbeslut innebar en mycket kraftig nedskärning av försvaret. Fram till andra halvan av 30-talet fortsatte nedskärningarna, vilket innebar att vi i stort sett stod utan försvarsmöjligheter när andra världskriget bröt ut 1939 - en konflikt som i högsta grad hotade Sveriges suveränitet.
Idag slaktar vi försvaret som aldrig förr, så här några år efter Kalla krigets slut, och tror att en militär storkonflikt är omöjlig i vår närhet. Vi har länge vetat att vi inte har kapacitet att försvara oss mot ett storskaligt militärt angrepp, men nu går ÖB även ut och säger det officiellt. SvD skriver bland annat att "Med några pennstreck krymps Sveriges arméförband till 8 000 stridande, hemvärnet halveras, kusterna lämnas utan marina bevakningsbåtar och flygbaserna blir så få att svenska plan inte hinner möta en kränkning." Politikerna är rörande överens om att det inte finns några hot mot Sveriges suveränitet. Alltså ska man slakta försvaret. Det är på sätt och vis ett eko från 1925 års resonemang.
Vi lever i en värld i ständig förändring. För tillfället råder hyfsad stabilitet och fredlighet - men förändringar kan gå snabbt. 1925 gick världen på 14 år från att anse att krigets köttkvarn var ett sådant vansinne att det aldrig skulle hända igen, till att andra världskriget bröt ut. Om 14 år är vi på år 2022. Hur kan dagens politiker säga hur världsläget ser ut om 14 år, eller 20 år? Har brist på naturresurser eller nya miljökatastrofer orsakat konflikter som vi inte kan se idag? Har religiös fanatism skördat nya segrar? Vad händer om EU splittras, eller tappar sitt momentum och blir en papperstiger? Var finns då återtagningsförmågan - alltså möjligheten att bygga upp försvaret om det skulle behövas? Var finns förmågan att delta i mer omfattande internationella uppdrag om det skulle behövas?
Finländarna tycker vi är vansinniga som lägger ner försvaret. De talar av erfarenhet. SvD skriver också angående de föreslagna nedskärningarna att "När omvärlden nu åter ökar försvarsanslagen skulle alliansregeringen då göra Östersjöns största strandstat till ett militärt vakuum."
Jag är inte militäristisk, snarare en fredsaktivist. Jag förespråkar inte ett onödigt stort försvar. Men det är skillnad på att skära ner försvaret på grund av minskade hot, och att avskaffa förmågan att kunna bygga upp ett fungerande försvar igen på några år om världsläget försämras. Det är också mycket svårt att bidra till fredsbevarande insatser om vi skär bort allt för mycket av försvarsmakten. Var går gränsen? Är den passerad?
Skriven av Niklas 16:53
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Hem