Längtan till horisonten

Längtan till horisonten, till nya platser och nya upplevelser måste vara något djupt allmänmänskligt. En drivkraft med rötterna hundratusentals år tillbaka i urtiden, när människans förfäder började spridas över afrikas slätter. Nyfikenheten, rastlösheten, ja till och med missnöjdheten - alla är de uttryck för denna urkraft djupt inne i själen. Äventyrslustan.

För det mesta är jag relativt nöjd med min lugna tillvaro, men ibland kan något utlösa en förfärligt stark längtan efter att bryta upp och söka nya platser och äventyr. Det kan vara en bok, en låt, ett tv-program, eller bara en tanke som far genom huvudet. Då kan jag känna mig förslavad under alla prylar och måsten. Är det egentligen jag som äger sakerna, eller är det sakerna som äger mig? Då kan jag starkt ifrågasätta MUF: s kampanj "jag älskar att äga". Problemet är väl kanske att jag aldrig i hela mitt liv kommer att prova hur det känns att inte äga massa saker. Från dagen jag föddes till dagen jag dör släpar jag omkring på alla dessa prylar. Naturligtvis inser jag hur privilegierad jag är som har möjlighet att äga allt detta, det är inte det. Men det finns en gnagande känsla av att man kanske missar något viktigt när kulturen jag är en del av i princip understödjer "den som har mest prylar när han dör vinner". Det är inte riktigt rätt, den matriella delen av livet får allt för stort utrymme. Människan är en andlig varelse, som behöver mer än prylar för att vara lycklig.

Vad är det jag vill egentligen? Varför håller jag på funderar i dessa banor? Gräset är oftast inte grönare på andra sidan! Men hur ska jag veta det om jag inte får undersöka det själv? Jag vill resa. Se den här fantastiska världen. Bo ett tag i New York. Bo ett tag i Afrika. Bo ett tag i Ryssland, bo ett tag på nån ö i Söderhavet. Färdas fram över Mongoliets vida slätter, besöka Ngoro ngoro. Se allt! Livet är för kort och resurserna ännu mindre. Tänk att så mycket ska handla om pengar! Pengar är absolut inget mål i sig, men ett väldigt kraftfullt medel.

"Men om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis likt förbannat i Hudiksvall"