Debatt: Dags för EU att tala med en röst i FN

Att den världsordning som etablerades efter andra världskriget har krackelerat betänkligt sedan början av 90-talet, med kalla krigets slut, kriget mot terrorismen, de nya ekonomiernas globalt ökande makt, har knappast kunnat undgå någon. Däremot är FN, i synnerhet det mäktiga säkerhetsrådet, fortfarande baserat på utgången av kriget för över 60 år sedan. FN-stadgans författare ansåg att den borde revideras vart tionde år för att möta förändringarna i världen, men det har ännu inte skett en enda gång. FN är oumbärligt i världen, men riskerar på några års sikt att bli en anakronism om inte ett omfattande reformarbete genomförs.

Det finns flera länder som mer eller mindre rättmätigt ställer krav på att få en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, och andra som inte själva ställer sådana krav men framhålls som lämpliga permanenta medlemmar av andra. Det handlar till exempel om Japan, Indien och Brasilien. Japan är till exempel en av världsorganisationens största finansiärer, men har inte särskilt stort inflytande över beslutsprocesserna. Var sjätte person i världen bor i Indien, men de har ingen permanent representant i säkerhetsrådet. På sikt riskerar vi att länder som dessa tröttnar på att inte få inflytande, och istället väljer att skapa egna organisationer utanför FN:s ramar. Sådana tendenser finns redan, till exempel i samarbetet mellan BRIC-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien och Kina). Om det skapas organisationer som frångår FN-systemet kan vi falla tillbaka i diplomatisk och politisk anarki på det internationella planet. Förenta Nationerna är den logiska kulmen på flera hundra års diplomatiska ansträngningar, och allt för värdefullt för att förpassas till historiens sophög trots sina brister. Förändring, förbättring och anpassning är den enda rimliga vägen.

Parallellt med utvecklingen jag beskrivit ovan ser vi att EU är på väg att bli en starkare union, med Lissabonavtalet och en riktning mot samarbete på allt fler viktiga områden. Personligen är jag mycket stolt över vårt mångkulturella men enade Europa, som lyckats lägga tusentals år av krig bakom sig och istället samarbetar frivilligt över nästan hela kontinenten. Tyvärr drabbas vi fortfarande regelbundet av politisk splittring, ibland ivrigt påhejat av USA och andra. Vi ska naturligtvis kunna ha olika åsikter inom unionen, men det kan vara förödande om det leder till handlingsförlamning. Ett sådant exempel är vid invasionen av Irak 2003, då bland andra Storbritannien grälade ganska friskt med Frankrike och Tyskland. EU har alla möjligheter att bidra till en fredligare, rättvisare och grönare värld – under förutsättning att vi oftare står enade.

Kombinationen av detta – ett FN som behöver reformeras och ett EU som behöver enas än mer – pekar i mina ögon i en gemensam riktning; Storbritannien och Frankrike borde gemensamt avsäga sig sina platser i säkerhetsrådet och ersätta dessa med en enda EU-plats. En sådan radikal men frivillig förändring skulle kunna bli startskottet både för en välbehövlig reformering av FN (föreslå samtidigt att den ”lediga” platsen går till Japan, Brasilien, Indien eller på sikt Afrikanska Unionen), och till ett starkare EU som på allvar kan agera gemensamt på det globala planet. Det skulle också sända signaler till USA, Ryssland och Kina om att Europa är villigt att offra något för en förbättrad gemensam framtid, och sätta press på dem att följa efter. Kanske kan vi därefter ge oss på den stora stötestenen, vetorätten.

Är vi redo för en så stor förändring redan idag? Sannolikt inte. Processen skulle vara en av de svåraste diplomatiska knutarna på decennier, med en stor mängd problem och möjligheter. Men inom 10-15 år är det nödvändigt att reformera FN om organisationen ska kunna behålla sin relevans för världens folk. Jag tror också på EU:s potential som en god kraft i världen, och en gemensam röst för EU i världspolitiken skulle vara ett steg i rätt riktning.

----------------------------------
Niklas Carlsson
nr 17 på Centerpartiets valsedel i Europaparlamentsvalet 2009
Kryssa för sjutton!

New York Chicago

I New York gick jag på Broadway-musikalen Chicago tillsammans med Diana och Christine från Australien. Nån av dem tog ett kort på mig utanför teatern. Det var en bra show - särskilt minns jag "mr Cellophane" som ingen lade märke till.

Lissabonfördraget, ett steg i rätt riktning

Riksdagen beslutade igår att godkänna Lissabonfördaget, EU:s nya "grundlag". Jag ställer mig positiv till fördraget, efter att ha läst sammanfattningar av det. Jag har också påbörjat en ordentlig genomläsning av fördraget och dess föregångare (vilket tyvärr är mer än de flesta riksdagsledamöter gjort). Jag kan varmt rekommendera den intresserade att beställa fördraget gratis som pocketbok på den här hemsidan.

Lissabonfördraget har naturligtvis både för- och nackdelar. Om man värnar om de principer för statssuveränitet som fastslogs i Westfaliska freden 1648 ser man sannolikt fördraget som negativt, då de enskilda staterna överlåter en del makt till EU. Om man, som jag själv, anser att EU är ett bättre sätt för Sverige och Europa att hävda sig globalt än om varje land driver sin egen linje, ja då ser man sannolikt Lissabonfördraget betydligt mer positivt. Möjligen är det också något av en generationsfråga, där de yngre är betydligt vanare med ett öppet Europa och ser det som en självklarhet att Sverige är en del av gemenskapen. Själv minns jag hur besvärligt det var för folk att resa, jobba och flytta i Europa innan vi gick med i EU - och jag minns också det Europa som delades av en järnridå. Jag anser att det är mycket positivt att Europa sedan dess har enats - krig inom EU-sfären är i stort sett otänkbart, vilket är tänkvärt i världens genom historien blodigaste kontinent. Ju mer vi samarbetar desto bättre.

Lissabonfördraget är också ett steg i demokratisk riktning för EU. Fler beslut kommer kunna fattas med majoritetsbeslut och de nationella parlamenten får större inflytande. Det är också viktigt att Lissabonfördraget innefattar en juridiskt bindande stadga om mänskliga rättigheter. Lissabonfördraget stärker också den gemensamma utrikespolitiken, vilket jag anser vara mycket viktigt. Det gör att EU oftare kommer kunna tala med en röst i bland annat FN. Olika utrikespolitiska ståndpunkter har ibland visat sig mycket negativt, som till exempel oenigheten inför invasionen av Irak 2003. Jag är också övertygad om att ett mer enat EU kan bidra till reformeringen av FN, vilket vore mycket positivt.

Länkar till artiklar om Sveriges ja: SvD, DN, Aftonbladet

Plats 17 på Centerpartiets valsedel till Europavalet 2009

Till min stora glädje fastslog Centerpartiets förtroenderåd under gårdagen valsedeln till Europaparlamentsvalet 2009, med mig på plats 17. Att få en så bra position på den nationella valsedeln är naturligtvis väldigt roligt, men också något som förpliktigar.

Här är några av mina hjärtefrågor inför Europaparlamentsvalet;

- Det nationsöverskridande miljöarbetet. Vi måste lägga det huvudsakliga miljöarbetet på Europanivå, i och med att miljöproblemen är gränsöverskridande. Jag har själv under en tid arbetat i UNEP-GIWA som inventerade miljöproblem i gränsöverskridande vatten, så som hav och floder.

- EU bör ha en gemensam linje i FN:s säkerhetsråd. Den ofta förekommande splittringen inom EU vad gäller utrikespolitiska kriser måste motarbetas. Ett talande exempel är motsättningarna inom EU när Irakinvasionen genomfördes 2003. En gemensam linje grundad i liberala värderingar och respekt för mänskliga rättigheter är mycket viktig.

- Med en gemensam stark röst i FN kan EU även vara en mycket kraftfull drivkraft i det nödvändiga reformarbetet inom världsorganisationen. Jag är själv aktiv inom Svenska FN-förbundet, där jag sitter i förbundsstyrelsen och är distriktsordförande i Kalmar län.

- EU är ett unikt, fantastiskt freds- och utvecklingsprojekt som tyvärr har usel folkförankring. Detta är något som måste åtgärdas, genom positiva informationskampanjer och genom att öka respekten för de enskilda medborgarna inom EU-ledningen och EU-byråkratin.

- EU bör föregå med gott exempel i kärnvapenfrågan, genom att inte tillåta externa kärnvapen inom unionen. Alla kärnvapenländer bör förvara samtliga sina kärnstridsspetsar på eget territorium. Jag är själv starkt engagerad i frågan om kärnvapennedrustning, och driver inom mitt FN-engagemang kampanjen www.skrotakarnvapen.nu, som fått stöd av Hans Blix.

- Reformeringen av EU. Den tunga klossen EU måste reformeras och bli smalare och vassare. Flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg måste stoppas. EU:s ekonomi måste reformeras, där jordbrukssubventionerna måste minska.

Krigsmonument i Washington

Washington DC är fullt av krigsmonument – vilket inte är så konstigt med tanke på alla deras krig. Här är några bilder jag tog på dem.

Inbördeskriget.

 
Andra världskriget. Ett jättemonument, bilden ovan visar en liten del av det.

Första världskriget. Ett monument som hade få besökare, och ligger lite vid sidan av.
 

Koreakriget, bild 1.

Koreakriget, bild 2.

Vietnamkriget, bild 1.

Vietnamkriget, bild 2. Svart marmor med namnen på de 58 000 amerikanska soldater som dog där.

Första världskriget, monument över andra divisionen.

USAs baksida

Den här hemlöse mannen sov på en parkbänk tvärs över gatan från Världsbankens kontor i Washington. Så nära mellan en av världens mäktigaste finansinstitutioner och fattigdomen.

 

De fyra bilderna nedan fotograferade jag från tåget mellan Wilmington och Washington. De två översta visar förfallna hus (de var långt från de värsta jag såg), och de två nedre visar en del av allt skräp som ligger överallt. Klicka på dem för att se dem större. Så här ser det ut lite överallt i USA.

Tillbaka på östra sidan pölen

Jaha, då var jag tillbaka i Sverige igen. Sitter på tåget till Kalmar, i ett desperat försök att få den här resan att vara så miljövänlig som möjligt. Jag är väldigt trött, har inte sovit alls. Klockan är strax 11.00, men för mig är den fem på morgonen.

Jag ägnade natten åt teologiska diskussioner med en svensk-amerikansk pingstpastor som hamnade bredvid mig på flyget. Många intressanta deiskussioner - särskilt intressant var väl kanske att han efter mycket om och men gick med på att de flesta andra religioner verkar ha lika positiv inverkan på sina utövare som kristendomen, och att hans argument för kristendomens kraft därmed inte var helt vattentäta. Hans argument för att kristendomen och tron på Jesus var den rätta tron gick nämligen till stor del ut på att han hade varit med om många upplevelser där tron hade räddat folk från t.ex. drogmissbruk etc. Det var tack vare Jesus. Att andra religioner då också kunde ha samma effekt på folk erkände han således motvilligt, och kunde inte förklara varför.

Nu ska det bli skönt att komma hem till Erica, Caesar och sängen.

Jag ska lägga upp lite fler bilder någon av de närmaste dagarna.

David Letterman och Bruce Willis

...helt plotsligt hade jag en biljett till The Late Show with David Letterman, sa jag agnade tva timmar av eftermiddagen till att vara publik dar. Det var intressant att se det live, och Bruce Willis var gast. Kul!

Ikvall ska jag och tva andra ga pa Broadwayshowen Chicago. Det blir sakert roligt!

(p.s. jag sitter vid en lanad dator som inte har svenskt tangentbord)

Navy for moms

"You gave them values. We give them the opportunity." Det är amerikanska marinens nya slogan för sin satsning på NavyForMoms.com, som en en propagandasajt som riktar sig mot oroliga anhöriga till soldaterna.

"Du gav dem värderingarna. Vi ger dem möjligheterna." Vilka möjligheter syftar man på? Om Irakveteranen Jason (som jag skrev om i förrgår) skulle säga nåt om det så är det väl att man ges "möjligheten" till posttraumatisk stress och mardrömmar för resten av livet. Hmmm....

Jag är inte pacifist - det finns många gånger det behövs militära krafter. Men jag gillar inte den amerikanska propagandan för militären, den glorifierar det för mycket.

Därför är New York så underbart...

I New York kan du gå in på den lokala kvarterspuben och först uppleva bra stand-up, sedan upptäcka att de har ett cabaret-rum längre in där en fantastiskt duktig sångerska uppträder med en liten show om olycklig kärlek (med bl.a. Amy Winehouse-låtar) och efter showen drar de igång med en otroligt duktig pianist och spontana uppträdanden av personalen.

Väldigt roligt, väldigt stämningsfullt, väldigt härligt!

Only in america...

...meddelar piloten sina passagerare att det är klart för start med "alright folks... let's party." :-)

Sydstatsmentalitet och flygplats

Just nu sitter jag på Savannahs flygplats med min netbook och en kopp Starbucks-kaffe och väntar på mitt flyg till New York. Det blev två härliga dagar i Savannah. Nu blir det två dagar i NY innan jag åker hem till Sverige igen.

Jag åkte taxi hit till flygplatsen. Föraren var en riktig redneck. Han berättade att hans släkt hade haft bommullsplantager och slavar här i Georgia. Han sade också att Obama skulle förstöra USA och att USA borde ha anfallit Iran med "everything we got" för länge sedan. "Because if you fuck with us, we gonna fuck with you, and that gonna fucking hurt for them there arabs. That's how we see it here in the south". Han röstade inte i valet, eftersom han tyckte att båda kandidaterna var för veka.

Iraq Veterans Against War - Veterans Day

Idag är det Veterans Day i USA, en nationell helgdag för att uppmärksamma landets krigsveteraner. Här i Savannah uppmärksammades det med en gigantisk parad. Det som förvånade mig mest var att varenda high school deltog med ungdomar i uniform - tydligen någon slags förberedande utbildning för en framtida militär karriär. Det var en intressant parad, med veteraner, aktiv militär, kustbevakningen och massor av skolelever i uniform. Väldigt medryckande och trevligt, men också en väldig glorifiering av militären.

Vid paraden träffade jag Jason, en veteran från Irakkriget. Han tjänstgjorde ett år i Bagdad 2004-2005. Nu är han engagerad i Iraq Veterans Against War, som är en organisation för soldater som tjänstgjort i Irak och nu är emot kriget. Jason berättade att han sett fruktansvärda saker, civila som dödats, kamrater som dödats... Kvinnor och barn. Han berättade om en kvinna han träffat där. Hennes make dödades av amerikanska trupper när han var på väg till jobbet, eftersom han råkade komma för nära en avspärrning. Två veckor senare gjorde amerikanska soldater en raid mot hennes hem, och arresterade hennes son utan förklaring. Han var försvunnen i flera veckor utan att kvinnan fick veta någonting, varefter han helt plötsligt slängdes ut ur ett militärfordon utanför deras hus. Det visade sig att amerikanerna hade misstänkt att sonen var inblandad i motståndsrörelsen - men det var felaktigt. Familjen fick ingen ursäkt eller kompensation - han bara dumpades utanför huset en dag. Jason menade att amerikanernas uppträdande gör att folk tar avstånd från dem. Efter den incidenten vore det ju faktiskt inte konstigt om sonen skulle engagera sig i motståndet mot ockupationstrupperna.

Vi pratade länge, kanske en timme. Vid ett tillfälle kom en äldre dam fram till oss och skällde på mig, eftersom vi kritiserade kriget och ockupationen i vår diskussion. Det är ett känsligt ämne, trots att vi var tydliga med att skilja på den felaktiga politiken som ligger till grund för kriget och de soldater som kämpat där. Det var politiken bakom vi var kritiska mot - men damen tog det som kritik mot de enskilda soldater som skickats dit.

Jason påpekade att han älskar sitt land, men är motståndare till den politik som förs. Problemet i vissa delar av USA är att man fortfarande ses som opatriotisk om man ifrågasätter kriget och politiken - vilket naturligtvis är galet.

Savannah, Georgia - en fantastisk stad i södern

Det gick oväntat bra att åla nattåget från Washington till Savannah. Det tog 11 timmar, men jag sov största delen av tiden. Det visade sig att Savannah är en riktig pärla. Det är fint väder, varmt och skönt, och staden är vacker. De har väldigt många parker - en ny vartannat kvarter. Stan ligger precis vid en flod, och har en väldigt fin "river front" med gamla historiska hus. Jag bor på Savannah Pensione, ett enkelt men prisvärt boende.

Igår vandrade jag omkring här i stan, provade lokal mat och åkte på en båttur på floden. Men mest av allt njöt jag bara av att vara här, och av solen. Savannah är utan tvekan en stad jag vill återkomma till, helst tillsammans med Erica.

De har en del märkligheter här, bland annat någon slags skägglav som växer i träden. Det är vackert och lite spöklikt.

Multikulturellt Washington

Jag stannade bara en natt och två dagar i Washington. Hela vistelsen var mycket intressant, på flera sätt. Under kvällen följde jag med min värd till några av hans judiska vänner som hade glass- och TV-spelskväll. Sen gick vi till en spansk granne, som hade Sangria-fest med sina spansktalande vänner. Bland dem fanns en hjärtkirurg, två som arbetade på Världsbanken med utveckling av tredje världen, och en advokat som arbetade med internationell rätt - bland annat har han arbetat med Guantanamofångar och deltar i en rättegång mot USAs förre försvarsminister Donald Rumsfeldt. Jag kan utan överdrift säga att vi hade spännande diskussioner! Jag stannade dock inte så länge eftersom...

Det blev en tidig morgon, eftersom killarna jag sov hos deltog i ett lopp (löpning) kl 8 på morgonen dagen efter.

Stillsamma protester

Fredsrörelsen är levande i Washington. På den stora centrala gräsmattan, the mall, som löper mellan Capitolium och Washington-monumentet står tält uppstälda med fredsbudskap om Darfur.

Utanför vita huset träffade jag den här mannen, som sitter i rullstol. Varje lördag sitter han där i tystnad med sin skylt och kräver att Bush ställs inför rätta. Jag pratade med honom, och han var mycket trevlig.

Washington

Idag är jag i Washington. Dessa bilder tog jag idag. Tyvärr har jag lite kort om tid, måste lägga mig nu. Jag får lägga upp fler senare.

Vackra höstfärger i Sverige-parken

Där denna park ligger anlade de första svenska kolonisterna ett fort, "Fort Christina". Jag tog den här bilden för att det är så fantastiskt vackra höstfärger här! De är ännu finare i verkligheten än på bilden.

Nya Sverige

Wilmington grundlades genom att svenskar kom hit 1638 på skeppet Kalmar Nyckel, och anlade kolonin Nya Sverige. Detta minns man i Wilmington, och vårdar minnet. De har bland annat byggt en kopia av skeppet och anlagt en park där svenskarna klev iland första gången. Det finns även en kyrka som kallas Old Swedes Church, som byggdes i slutet av 1600-talet. Det är USAs äldsta kyrka som fortfarande används.

På den nedre bilden provar Johan Persson en alldeles för stor hjälm i New Sweden Center.

Officiell träff med City Council samt trevlig middag

Ikväll deltog vi i Wilmingtons City Council, vilket ungefär motsvarar kommunfullmäktige. De är en motvikt till borgmästaren, på samma sätt som kongressen är till presidenten (checks and balances). Oftast är de dock väldigt överrens med borgmästaren. 12 av 13 ledamöter är demokrater, precis som borgmästare Baker. Ikväll var vi med på deras möte, och där tillkännagavs vår delegation officiellt och Johan Persson tackade med ett kort tal (där han envisades med att kalla Kalmars stadsvapen för "the weapon of Kalmar". Det heter coat of arms eller insignia). Men det gick bra, och var trevligt.

Deras fullmäktigemöten ser ut som en domstol, och direktsänds i lokal-tv. Det ser väldigt annorlunda ut än i Sverige.

Efteråt gick vi till en mycket bra restaurang här i stan, tillsammans med ordföranden för vänortsorganisationen samt ett par representanter från stadsledningen. Det var väldigt trevligt, och vi knyter bra kontakter för framtida samarbete.

University of Delaware

Idag har vi besökt University of Delaware, och träffat ledningen. De berättade mycket om sin forskning och utveckling. De kommer satsa starkt på att vara ett "globalt universitet" med samarbeten över hela världen. Kalmar högskola har ett litet samarbete redan idag, men det finns potential för det att utvecklas vidare. Agneta Bladh, rektorn för Högskolan i Kalmar, berättade om fusionen med Växjö universitet, vilket de tyckte var intressant. Jag blev personligen väldigt imponerad av deras satsning på musik och teater på hög nivå.


Ikväll ska det bli lite mingel med stadsledningen och en informell middag. Imorgon väntar en dag med besök vid gamla svenskminnen här. Vi hade ju en koloni här på 1600-talet. För mig som är historieintresserad är det väldigt intressant.

Möte med borgmästaren

Nu har vi varit på möte med borgmästaren i Wilmington och en del av hans tjänstemän. De berättade om stadens utveckling de senaste åren, och var väldigt öppna om både problem och det som fungerar bra. De har väldiga problem med att ungdomarna hoppar av skolan, samt med våld och droger. Å andra sidan har de en bra ekonomisk utveckling och ett välfungerande kulturliv i staden.

Det var också intressant att höra om vad kommunen gör och inte gör. Till exempel bedriver staden en slags bankverksamhet, som går ut på att man lånar ut pengar till folk som behöver renovera sina hus. Det skulle vi inte kunna göra i Sverige, eftersom det skulle konkurrera med bankerna.

De har nyligen börjat med återvinning också, från hushållen. Bra att de börjar bry sig om sådana frågor!

På bilden ser man borgmästare Baker närmast kameran, med Johan Persson till höger. Jag sitter lite längre ner på samma sida bordet.

Borgmästaren är en färgstark person, som verkligen säger vad han tycker. Han hade en lång utläggning om att Europa i stort sett skapat alla problem i världen, och att stackars USA måste städa upp det. Intressant att höra hur han tänker om det, även om jag inte håller med honom. Mycket trevlig man, och kompetent som borgmästare.

Möten med borgmästaren och stadsledningen

Jag vaknade till en grå morgon här i Wilmington. Regnet känns inte riktigt passande till det stora skeendet inatt, när Obama valdes till nästa president. Hur som helst är det en ny dag för USA. Jag tänker mycket på de som kämpade för sina rättigheter på 60-talet här i USA. Det måste vara en fantastisk upplevelse för de som fortfarande lever, att se en afroamerikan bli vald till president. Jag tycker personligen det är en mycket stor händelse och upplevelse, och jag är ändå en vit europé som varken är medborgare i USA eller varit med i 60-talets kamp.

Idag ska vi träffa Wilmingtons borgmästare Baker, som omvaldes igår. Han hade inga motståndare, så det var en seger på walk-over. Han är väldigt omtyckt, så det ska bli intressant att träffa honom. Han är f.ö. också svart.

Förresten var det roligt att jag och Johan Persson var på samma sida inatt, och kunde skåla för Obamas framgångar!

Östran har skrivit om min blogg och valet här. (ja mamma, du ska klicka på länken!)

Fler bilder från Obamas seger

Yes We Did! Här är lite fler bilder från nattens seger! Jag var där! Jag var där när detta historiska val avgjordes. Jag kommer minnas det under resten av mitt liv. Det är också på sin plats att framhålla att McCain höll ett fantastiskt bra tal i nederlagets stund, han framstod som en bra förlorare. Och Obama som en bra vinnare, som framhöll McCains förtjänster.

SvD skriver om Obamas jordskredsseger här, DN här.

YES WE DID

Yes, We Did!

Obama kommer bli USAs näste president. Förhoppningsvis är det ett nytt kapitel i historien, där jämlikhet råder och samförstånd går före konflikt. Det är ett budskap om hopp och förändring, som han har goda möjligheter att infria. Det är svåra tider framför oss, och en lång väg att vandra, men han har alla möjligheter att lyckas. McCain och den gamla generationen har avtackats på ett respektfullt sätt, men nu är det dags för något nytt.

Marthin Luther King jr ler i sin grav!

Det ser bra ut!

Det ser riktigt bra ut för Obama! Just nu, kl 21.50 på östkusten, har han 200 elektorsröster mot McCains 85. Det behövs 270 för att vinna valet. Det ser mycket bra ut! Ohio vinns av Obama. Jag har gått upp till hotellrummet för att blogga, och hör hur det jublas här utanför!

Kampanjmaterial från Obama

Lite Obama-material har jag samlat på mig också, kul att spara. Deras skyltar är väldigt snygga måste jag säga, stilrena (den stora på bilden). Ikväll ska jag delta i demokraternas valvaka, som råkar vara på mitt hotell.

Besök i vallokal och kampanjkontor

Under dagen har Kalmardelegationen samlats och gjort besök i en vallokal samt republikanernas kontor, Obamas kampanjkontor och Joe Bidens kampanjkontor här i Wilmington. Mycket intressant, särskilt att se skillnaderna mellan deras system och vårt även på gräsrotsnivå. I vallokalen ropar valarbetarna ut namnet på den som röstar, och då sitter volontärer från partierna där och kryssar av en lista. Listan skickas med jämna mellanrum till partiernas lokala kontor, där det sitter massor av frivilliga och ringer runt till dem som ännu inte röstat, för att få dem att göra det. De erbjuder också skjuts till väljare som inte kan transportera sig själva till vallokalerna.