Marcus Gabrielsen dog för att hans kompis inte tyckte det var okej att ett par grabbar urinerade i porten till ett bostadshus. Kompisen sa till grabbarna, som i slutändan sparkade ihjäl Marcus. De var tre killar runt 20, varav två aktivt sparkade ihjäl honom medan den tredje tittade på. Tingsrätten tyckte inte det var så farligt, och dömde killarna som sparkade till ett års fängelse respektive villkorlig dom. Åskådaren gick fri. Så mycket var Marcus liv värt.
Men idag kom glädjande besked. Hovrätten skipar rättvisa genom att döma alla tre till fyra års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död! Heja hovrätten! Bra jobbat! Det enda jag funderar över är om det var rätt att åskådaren fick samma straff som de som sparkade. Visserligen var han uppenbarligen medveten om vad som hände och gav sitt "tysta medgivande" till vad hans kamrater gjorde, men han sparkade faktiskt inte. Mitt förslag är istället att de som sparkade skulle dömts för mord till sex år enligt åklagarens yrkande, och den tredje till fyra. Det är sannerligen dags att rättssystemet börjar ta i lite hårdare, och den här domen var i alla fall ett bra steg i den riktningen.
-------------------------------------------------------------------
I det här sammanhanget vill jag också påpeka att jag tycker svenska fängelser är alldeles för bekväma. I senaste numret av tidningen Café kan man läsa ett reportage om folkhemsrapparen Petter. Reportern följer bland annat med honom när han hälsar på sin artistkollega Ken Ring (han som skrek till publiken att storma slottet och våldta prinsessan Madeleine). Ken snackar med Petter om sin fängelsevistelse;
"-Jag tränar två gånger om dagen! Jag skriver fett med texter!"
Längre ner:
(Ken pratar) "Live and direct från fängelset! It's Ken Ring! Keepin' it gangsta! Keepin' it real! (...) Rakt från anstalten! Ken!"
Annars då? säger Petter.
"Det är fett soft här, faktiskt. Det enda som är keff är att jag inte kan säga godnatt till mina ungar." Säger Ken om livet i fängelset.
I Sverige är det för det första inte särskilt stor risk att du åker fast för ett brott. Om du åker fast är domarna i allmänhet löjligt milda. Och om du mot förmodan hamnar i fängelse så är det "fett soft". Inte särskilt avskräckande, eller hur? Och inte särskilt rehabiliterande heller, för den delen - en fängelsevistelse är ju bara "keepin' it gangsta! Keepin' it real!".