Europeiska Unionens gemensamma jordbrukspolitik (Common Agricutural Policy) går stick i stäv med Centerpartiets marknadsekonomiska politik. En av marknadsekonomins grundpelare är den öppna konkurrensen mellan entreprenörer utan statliga subventioner som ger en part orättmätiga marknadsfördelar.
EUs jordbrukspolitik fungerar efter helt andra spelregler, då ungefär halva EUs totala budget går till att sätta marknadskrafterna ur spel genom kraftiga subventioner av det egna jordbruket. Detta sätter den globala marknadsekonomin ur spel, och i vanlig ordning är det världens fattiga som får betala priset genom att deras jordbruksvaror inte kan konkurrera på den Europeiska marknaden – i synnerhet inte eftersom de dessutom drabbas av höga skyddstullar.
EUs skyddstullar är dessutom konstruerade på så sätt att ju högre förädlingsgrad en vara ha desto högre tull är det på den. Detta gör att fattiga länder förhindras att förädla sina produkter (detta gäller inte enbart jordbruksprodukter) innan de exporterar dem. Som bekant tjänar man
normalt sett mer pengar på förädlade varor än på råvaror.
Världens fattigdom minskar inte på detta sätt. CAP och skyddstullarna skyddar däremot de europeiska bönderna och förädlingsarbetarna från att konkurrensutsättas. Centerpartiet förespråkar marknadsekonomin, och bör följaktligen aktivt arbeta för att minska och/eller avskaffa dessa regler som sätter marknadskrafterna ur spel.
Vän av ordning frågar sig då naturligtvis vad som skulle hända med alla våra bönder och alla de som arbetar med förädling av importerade råvaror. Svaret som jag ser det är att man vid inköp av jordbruksprodukter kan väga in fördelen av att de europeiska produkterna är närproducerade och i många fall är framtagna enligt striktare regelverk. Detta är mer relevanta
konkurrensfördelar än att en vara är subventionerad via skattsedeln, och kan eventuellt bevara jordbruket i Europa – även om vi får räkna med en viss omställningsprocess. Jag är övertygad om att de svenska bönderna kommer kunna leva vidare, men kanske de får byta produkter? Framtidens grödor kanske handlar mindre om brödsäd och mer om färskvaror? Framtidens
öppna landskap kanske domineras av energigrödor? Att sia om detta är vanskligt, men jag är övertygad om att vi kommer ha kvar våra öppna landskap och högkvalitativa mat.
De fattiga länderna behöver Trade not Aid (handel, inte bistånd). Vem vet hur många liv som går till spillo varje år på grund av den fattigdom som CAP och tullsystemet orsakar? Men även bortsett från de moraliska aspekterna bör vi i konsekvensens namn tillåta marknadsekonomins
spelregler gälla även för varor från fattiga länder. I ett första steg kan vi åtminstone ta bort tullarna för produkter som vi själva inte producerar i någon större skala, som till exempel kaffe, te, bomull och liknande produkter.
Skrivet för den nya Centerpartistiska tankesmedjan Helios (
http://helios.dagenspolitik.se)
Etiketter: EU, politik