Ett späckat program i USA

Imorgon åker jag upp till Arlanda, och därifrån flyger jag till USA på lördag morgon. Från Newark airport i New York åker jag tåg till Wilmington, Delaware. Det är destinationen för den första veckan. Wilmington är en vänort till Kalmar, och jag har utsetts till årets Kalmar-ambassadör. Veckan är späckad av intressanta möten och besök, och inte minst presidentvalet. Jag kommer träffa borgmästaren, stadsledningen, universitetet, grupper som arbetar med HIV/AIDS och mycket annat. Det ingår även ett besök i Philadelphia.

Nästa lördag åker jag vidare till Washington, där jag genom couchsurfing.com har hittat en kille som jag sover hemma hos en natt. Det blir ett kort besök där jag ska titta på vita huset m.m. Söndag kväll tar jag nattåget ner till Savannah i Georgia. Det ska bli spännande att besöka sydstaterna. Där stannar jag tre nätter i denna idylliska gamla (med amerikanska mått mätt) stad. Det ska bli oerhört intressant att prata med folk där om valet, och se hur de tänker om det. Förhoppningsvis ger det ett annat perspektiv på politiken. Därefter blir det flyg upp till NY (det skulle ta ca 15 timmar med tåg) där jag stannar två nätter på ett enkelt hotell mellan Times Square och Hell's Kitchen. Sen är det dags att åka hem igen den 14 november, vilket betyder att jag är tillbaka i Kalmar på kvällen den 15:e.

Röj ett minfält!

 

100 miljoner minor ligger utspridda i 70 länder, varje dag skadas och dödas barn av dem.

Besök också www.thisworldofmine.com för mer information.

Fler NY-bilder. Bättre sent…

Det är många bilder, så jag har gjort dem små. Klicka på dem för att se dem större!

Erica äter cheesecake, och bakom henne utspelas ett världsdrama. Investmentbanken Lehman Brothers huvudkontor är precis bakom, belägrat av journalister. Detta var dagen då de gick i konkurs, och den globala finanskrisen tog fart på allvar.

Här står Fox News reporter (på en låda) utanför Lehman Brothers och sänder live. Vi såg sändningen på en TV inne på caféet där vi satt, fem meter från reportern.

Erica i Brooklyn med Manhattan i bakgrunden.

Och jag….

Brooklyn och Brooklyn bridge.

Erica och en jättepizza på USA:s äldsta pizzeria.

Utsikten från lägenheten i skymningen.

Erica på jazzklubben the Garage i West Village.

Guggenheim.

En fantastisk marmorbyst av en romersk man. 2000 år gammal, och ändå otroligt levande. Inne i Metropolitan Museum of Art.

The great lawn i Central Park. Knattarna övade baseball, folk spelade fotboll, hade picnic, solade… väldigt avslappnat och härligt.

Sköldpaddor i sjön i Central Park.

New York-ekorre.

Jag i tunnelbanan.

En restaurang där de hade ett stort långbord där alla kunde sitta och äta tillsammans. Det gav en väldigt hemtrevlig känsla.

Här lämnade vi vår lägenhet, för att åka till flygplatsen och Sverige.

Manhattan från flygplanet (sett mot söder).

Tillbaka på Arlanda igen. Erica sitter och sover. :-)

Fler härliga höstbilder från kolonin

Höstblomster på kolonin

Idag var det dags att stänga av vattnet och höststäda på kolonin. Men ännu blommar det. Fin höstdag!

Smittskyddsinstitutet vill sänka straffet för dem som medvetet smittar andra personer med hiv.

SvD rapporterar idag om att Smittskyddsinstitutet vill sänka straffet för dem som medvetet smittar andra personer med hiv.

– Det är inte lagen i sig jag är kritisk till utan tillämpningen av den, det vill säga att man har dömt till väldigt långa fängelsestraff, även i fall där smittan inte har spridits. Skulle det vara ett annat straff så har jag inte problem med lagen, säger Jan Albert, professor i smittskydd och ansvarig för hiv-sektionen på Smittskyddsinstitutet.

Det är ju ett diskutabelt resonemang, att man skulle få ett mycket lindrigare straff för att offret inte smittades – det är ju knappast gärningsmannens förtjänst. Uppsåtet var detsamma, men offret hade tur att inte bli smittad.

Vidare menar Jan Albert att lagen borde anpassas till det faktum att HIV numera kan hanteras med bromsmediciner, och att man därför inte ska se så allvarligt på saken (när lagen skrevs var sjukdomen 100% dödlig). Men brottsrubriceringen är redan idag grov misshandel, inte mord eller dråp. Därmed menar jag att rubriceringen redan är rimlig för en medveten smittspridning, även då sjukdomen inte alltid leder till döden. En grov misshandel kan leda till ett livslångt handikapp, vilket vore rimligt att likställa med HIV-smitta som man måste leva med resten av livet. Rättspraxis bör därför inte ändras.

Presidentkandidater med humor!

Det här är riktigt roligt!

På tal om finanskrisen

På tal om att man på Wall Street och Island börjar bunkra konserver.

Jag tror tyvärr…

Jag tror tyvärr att den svenska fordonsindustrin kommer gå samma väg som varvsindutrin. Om 10 år kanske den inte finns i Sverige längre.

Hämtat biljetter till Wilmington

Idag var jag över till kommunhuset en sväng och hämtade ut mina biljetter till resan till Wilmington. Det är bara två och en halv vecka kvar nu. Jag fick även programmet för den första veckan, som innefattar det officiella besöket i Wilmington som Kalmar-ambassadör. Det blir besök till Philadelphia, möten med borgmästaren och kommunledningen, officiella middagar, vi ska besöka vallokaler och följa valet noggrant, jag ska träffa grupper som kämpar mot HIV/AIDS, besöka University of Delaware, titta på de minnesmärken som finns kvar efter Nya Sverige (den svenska kolonin som grundades på 1600-talet där Wilmington ligger idag) och annat spännande. Det ska bli riktigt roligt!

Jag stannar också en vecka extra, och funderar på att åka ner till Savannah i Georgia några dagar. Det är en riktig sydstatsidyll med stora träkåkar med gigantiska verandor. Kul att se en annan sida av USA än New York och området omkring.

Möte med Rättvisemärkts generalsekreterare

Idag kom Helena Markstedt, Rättvisemärkts generalsekreterare, hit till Kalmar för att imorgon diplomera Kalmar som Fair Trade City. Hon kom förbi jobbet en sväng och drack lite kaffe med oss. Trevligt och intressant.

Imorgon kommer hon stå ute vid ICA Maxi på förmiddagen, och bjuda på kaffe och andra rättvisemärkta produkter.

Mer på Barometerns debattsida

Idag tog Barometern in en insändare jag skrev för ett par veckor sedan; "Stolt över Centerpartiet och den lokala partiledningen". De tog in den som en debattartikel istället.

debatt om kommunism och demokrati

2 oktober blev jag attackerad på Barometerns debattsida (se artikel här) av en Adam Kjellgren, som försvarar marxismen och diktatur - och attackerar mig för att jag tidigare skrivit en debattartikel om att jag inte vill att mina skattepengar ska gå till att finansiera kommunistpropaganda. Igår, tisdag, publicerades mitt svar på attacken, också på Barometerns debattsida. Här är texten;

Adam Kjellgren har uppenbarligen läst min debattartikel så som fan läser Bibeln, för att använda ett gammalt uttryck. I sin debattartikel 3/10 anklagar han mig för att vilja censurera konst, då jag hyser åsikten att mina skattepengar inte bör användas till dramatiserad högläsning av det kommunistiska manifestet (med det uttalade syftet att lyfta fram det ”attraktiva, vackra, sensuella”). Det är uppenbart att Kjellgren har förmåga till selektiv läsning. I min debattartikel i Barometern 27 september skrev jag
”Till skillnad från Turpin och hans Kamrater tror jag på en socialliberal ideologi där öppenhet och yttrandefrihet är grundpelare. Det innebär bland annat att sådana som han ska få rätt att sätta upp dylika ”pjäser”. Däremot bör jag slippa att vara med och betala för eländet.”

Det är inte censur – det är ett upprop för yttrandefriheten i skuggan av Turpins diktaturkramande verksamhet. Som tydligt framgår av citatet framhåller jag i Voltaires anda mina meningsmotståndares rätt att framföra sina åsikter. Turpin får gärna skrika sig hes genom högläsning av manifestet – men utan medfinansiering från mina surt förvärvade skattepengar. Varje krona som går till denna kommunistpropaganda är en krona mindre till vården, skolan, omsorgen – eller till konst som inte försöker omvända sin publik till en blodbesudlad antidemokratisk deterministisk ideologi.

Kjellgren har uppenbarligen problem med att förstå sig på grundvärdena i det demokratiska styrelseskicket, då han skriver ”Niklas Carlsson har alldeles rätt i att proletariatets diktatur, som alltså är jämförbart med den västerländska demokratin med majoritetsvälde, innehåller förtryck av oliktänkande; precis som alla former av demokrati gör det.” Den avgrundsdjupa skillnaden är att en demokrati respekterar minoritetens åsikter. I en diktatur förföljs och förtrycks oliktänkande, ofta mycket brutalt. En grundbult i en diktatur är att de styrande anser sig stå för den enda Sanningen om hur politiken ska utformas. I en demokratisk stat respekteras andras åsikter och förslag. I en Kjellgrensk stat skulle jag sannolikt fängslas för mina åsikter, medan han i vår demokratiska stat kan framföra sina marxistiska dogmer på debattsidan i en borgerlig tidning. Det är det vackra med demokrati i jämförelse med diktatur.

Inom vetenskapen finns en allmänt accepterad tes om att allt som kan kallas ”vetenskap” ska vara falsifierbart. Det innebär att man inte framlägger någonting som varande den yttersta sanningen, utan är öppen för att någon annan kanske kan visa att min teori är felaktig. Så snart detta kriterium om falsifierbarhet frångås handlar det inte länge om vetenskap, utan om tro (religiös övertygelse). Detsamma kan sägas om marxistisk ideologi, som på förhand framhåller sin version av politiskt styre som Sanningen, och uppmålar det klasslösa samhället som ett framtida paradis på jorden som kan nås genom blod, tårar och förtryck idag. Den inställningen öppnar inte för dialog med människor som har en avvikande åsikt.

Eftersom Adam Kjellgren jämställer uteblivet statsbidrag med bokbål och censur måste man fråga sig om han då anser att alla som kallar sin verksamhet för konst borde få statsbidrag från kulturdepartementet? Om Nationalsocialistisk Front anordnar allsång med Horst Wessel-sången på Larmtorget och kallar det teater, ska de då få statligt bidrag? I vår demokrati ska alla få yttra sin åsikt, men alla bör inte få bidrag för det. En rimligt minimikrav för att kunna få statligt bidrag är att verksamheten i alla fall inte är direkt demokratifientlig.

Jag rekommenderar Kjellgren och andra Marx-anhängare att läsa Karl Poppers ”det öppna samhället och dess fiender” samt ”historicismens elände”. Genom att lyfta blicken bortom böcker med marxistisk teori ser ni förhoppningsvis fördelarna med en socialliberal demokrati.

Niklas Carlsson

Acer Aspire One

SvD rapporterar att Carl Bildt har blivit en Mac-användare, och tar avstånd från PC (med Windows, får man förmoda). Själv har jag också blivit frälst - men inte av Mac. Igår inhandlade jag en Acer Aspire One, vilket är en laptop av miniformat (s.k. netbook). En fantastisk liten maskin som väger under ett kilo! Jag är mycket förtjust i den. Den kör en Linuxvariant som verkar stabil, snabb och användarvänlig. Du kan läsa mer här på den officiella hemsidan.