Köpte hela Mörbylånga på Öland för 650 000 kr

Klippt från Barometern.se

Kommunen sålde Mörbylånga tätort för en spottstyver

Öland i går 22:40 | Uppdaterad i går 22:44

Mäklaren skrev fel i köpebrevet vilket gör att Niklas Gunhamn äger hela Mörbylånga tätort.

I stället för ett par tusen kvadratmeter mark fick Niklas Gunhamn hela Mörbylånga tätort på köpet när han blev ägare till kyrkskolan.

Niklas Gunhamn skulle kunna stå uppe vid kyrkskolan, svepa med handen ner mot Mörbylånga tätort och säga: Allt det här är mitt. När han köpte kyrkskolan skrev mäklaren fel i köpebrevet. Han fick hela fastigheten Mörbylånga 2:12 där 537 000 kvadratmeter mark ingår. Det betyder torget, gatorna, strandområdet, ja i stort sett allt som inte är kvartersmark.
– Det skulle vara jobbigt att behöva klippa allt gräs och skotta snön, skojar Niklas Gunhamn.
Det var efter ett samtal från lantmäteriet som han förstod att det inte gått rätt till.
– Det är en dråplig historia. Jag har snackat med min jurist och han tror att kommunen måste ”köpa tillbaka” allt för att det ska gå korrekt till. Jag kommer givetvis inte att hävda någon äganderätt. Hela ärendet är pinsamt för kommunen och för Fastighetsmäklarna Pontuz Löfgren.
Tommy Herrloff, fastighetschef på Mörbylånga kommun, intygar att det handlar om hela orten som genom en signatur sålts till en privatperson för 615 000 kronor.
– Det har blivit ett skrivfel. Det ska stå att kyrkskolan tillhör lott sex i delområde sex och detta har missats från mäklarens sida. Det blev rätt i köpekontraktet men inte i köpebrevet.
Hur kommer det sig att kommunen inte reagerade?
– Vi såg det helt enkelt inte.
Göran Setterby, länslantmätare, säger att marken runt kyrkskolan ska styckas av och sedan får Niklas Gunhamn överlåta resten av marken till kommunen.
– Det är lätt att det blir fel, men när det händer är det desto viktigare att det hamnar i vettiga personers händer. Niklas Gunhamn äger verkligen allt utom kvartersmarken och hade det varit en tjurskalle som stått som ägare hade det kunnat bli riktiga problem.
Mattias Rosenlund, mäklare, intygar att han gjort fel men att det är många olyckliga omständigheter.
– Jag skulle inte skrivit så i köpebrevet, kommunen och köparen skulle inte skrivit på och inskrivningsmyndigheten skulle inte godkänt avtalet, säger han.
Mattias Rosenlund är själv uppvuxen i Mörbylånga och hans pappa var rektor på kyrkskolan en gång i tiden.
– Mörbylånga är min barndomsort och jag har inte för avsikt att rea ut den.
--------------------------------------------


Haha!!! Otroligt underhållande :-)
Jag måste säga att den nye ägaren ger upp sitt fynd lite väl lätt!

Österlen och kärnvapen

I tisdags besökte jag Ystad/Österlens FN-förenings årsmöte, där jag föreläste om kärnvapen och kärnvapenupprustningen i världen, och vår kampanj www.skrotakarnvapen.nu. Det var synnerligen trevligt. Föreningen är väldigt aktiv, kanske främst tack vare att Dag Hammarskjölds Backåkra ligger inom deras område.

Hur som helst blev jag väldigt förtjust i landskapet runt Ystad, dessa böljande fält à la bregottfabriken. Trots det dåliga vädret föll jag för skönheten. Jag måste återvända dit under vår eller sommar.

Men. Samtidigt slog det mig att den rika skönheten på ett annat sätt är mycket fattig. De enorma jordbruksslätterna är i princip monokulturer som inte alls bjuder på särskilt stor artrikedom. Men, men... vackert är det i alla fall.

Danskarnas ekonomi kraschar nog nu... (eller inte)

20:06 | måndag 25 februari 2008

Sudan bojkottar danska varor

Sudan proklamerade i dag måndag en landsomfattande bojkott mot varor från Danmark.

Det i protest mot att dansk press nyligen åter publicerade de uppmärksammade karikatyrerna på profeten Muhammed.

Beslutet fattades på order av president Omar al-Bashir.

Klippt från SR.

Två märkesdagar för Svensk historia

Imorgon, 26 februari, är det 350 år sedan freden i Roskilde - en av de mest betydelsefulla i svensk historia. Sverige vann över Danmark, efter det dramatiska tåget över Bält. I fredsavtalet fick vi Halland, Skåne, Blekinge, Bornholm, Bohuslän och Trondheims län. Som bekant behöll vi inte alla dessa i längden, men större delen.

Samtidigt är det i slutet av februari exakt 200 år sedan Ryssland anföll Svenska Finland, februari 1808. Sverige och Finland hade varit ett enda land i 650 år, men detta krig resulterade i att vi förlorade hela den östra rikshalvan. Vissa menar att förlusten till stor del kan tillskrivas Carl Olof Cronstedt, som var kommendant över den "ointagliga" svenska fästningen Sveaborg i södra Finland. Han överlämnade fästningen till Ryssarna utan strid.

Johan Ludvig Runeberg skrev en dikt om detta 1848, som en del i Fänrik Ståls sägner. Dikten heter Sveaborg, och reflekterar den nationalromantiska stämning som rådde i mitten av 1800-talet. Den är lång, men mycket läsvärd.

Vi sutto efter slutad dag
Vid aftonbrasans sken,
Den gamle fänrik Stål och jag;
Det var vår vana ren.
En stund flöt bort vid glam och skämt;
Då råkte Sveaborg bli nämnt.

Jag nämnde flyktigt blott dess namn,
Men det blev allvar då:
"Har du sett ön i havets famn
Med Ehrnsvärds fästen på,
Gibraltars like i vår nord?"
Så tog den gamle mörk till ord.

"Den blickar över hav och fjärd
Med ögon i granit,
Den lyfter högt sitt Gustavssvärd
Och menar stolt: 'Kom hit!'
Det svärdet sänks ej för att slå,
Det blixtrar blott och krossar så.

Låt bli att trotsigt nalkas ön,
Då kriget gör sin rund,
Stör icke drottningen av sjön
I hennes vredes stund:
Hon slungar mot dig dödens bud
I tusende kanoners ljud.

Tillbakaträngd var Finlands tropp,
Vid polens gräns den stod;
Dock flammade ännu vårt hopp,
Dock glödde än vårt mod.
Att bota allt ej troddes svårt,
Så länge Sveaborg var vårt.

Klar blev i hast var mulen blick,
När detta namn blott ljöd,
Allt knot var slut, all sorg förgick,
Det fanns ej köld, ej nöd.
Ny fart den finska björnen tog
Och skakade sin ram och slog.

På drivans bädd hur mången natt
Jag hörde detta ord
Av gråa kämpen, där han satt,
Långt skild från hemmets jord;
Det var hans eld, när det var kallt,
I fjärran bygd hans hem, hans allt.

Då flög en viskning oss förbi,
Ett rykte söderfrån;
Det talte om förräderi,
Om våra vapens hån;
Från man till man, från trakt till trakt
Det möttes blott av stolt förakt.

Ej glöms i tiders tid den dag,
Då denna sägn blev sann,
Då likt ett dystert tordönsslag
Det säkra bud oss hann,
Att landets sista hopp gått ner,
Att Sveaborg var svenskt ej mer.

Har havets bottenlösa svall
Det i sin avgrund sänkt,
Har himlens blixt, har åskans knall
Dess fasta murar sprängt?
Fanns ingen man på vallen kvar?
Det frågtes blott, det gavs ej svar.

Men djupt ur mången sluten barm
En pressad suck sig bröt,
Och mången blick, på tårar arm,
I strida floder flöt;
Det hade dött, ens fosterland,
Man stod och grät vid gravens rand.

O liv! Den man, vars skuld det var
Att denna tårflod rann,
En gång den skönsta lager skar,
Som någon hjälte vann:
Den svenska flottans största glans,
Dess seger vid Svensksund, var hans.

Dock om sitt ljus, sin glans en värld
Utav hans klinga fått,
Om solar bleknat för hans svärd,
Skall han föraktas blott.
Det blir hans lön för hans bedrift
På klippan där med Ehrnsvärds grift.

Du älskar, yngling, ton och sång,
Vår forntid älskar du;
Kanhända sjunger du en gång,
Vad jag förtäljer nu;
Då giv hans svarta bragd sin dag
Men hölj i natt hans namn som jag.

Förtig hans ätt, nämn ej hans stam,
Välv ej på den hans brott;
Må ingen rodna för hans skam,
Den drabbe honom blott.
Den, som förrått sitt land, han har
Ej ätt, ej stam, ej son, ej far.

Nämn honom blott den falska arm,
Man ställt till Finlands stöd,
Nämn honom blygd och hån och harm
Och skuld och straff och död.
Det är blott så, han kallas bör,
Det är att skona den som hör.

Tag allt vad mörker finns i grav,
Och allt vad kval i liv,
Och bilda dig ett namn därav
Och det åt honom giv;
Det skall dock väcka mindre sorg
Än det, han bar på Sveaborg."

Kafkas "Förvandlingen"

Som jag skrev i mitt förra inlägg köpte jag Kafkas "Förvandlingen" igår, och läste den samma kväll. En mycket fascinerande berättelse, absurd och lätt störande. En mycket illustrativ historia om utanförskap, och den avgrundsdjupa klyfta som finns mellan människor. Vi har alla våra mörka sidor, och i förvandlingen är det som om huvudpersonen Gregor Samsas inre kräk en morgon helt plötsligt syns på utsidan.

Jag älskar och avskyr Kafkas torra berättarstil. I sanning en märklig författare, som lämnat märkliga verk efter sig.

Äntligen - Kafkas förvandlingen

Idag ska jag köpa Expressen, men kommer sannolikt inte läsa tidningen. Däremot kommer jag läsa den bok man får köpa till. Den här veckan är det Kafkas "Förvandlingen".

Klippt från expressen.se:

"Historien om hur George Samsa en morgon finner sig förvandlad till en jättelik skalbagge, är förstås toppnumret i Kafkas ständiga försök av bygga en klaustrofobisk skräckshow där kylig realism övergår i febrig paranoia.
Kanske har ingen författare varit lika bisarr som han.

När Kafka drar igång som värst är det Edgar Allan Poe i grovhångel med Monty Python. "

Jag har läst Processen, Kafkas mest berömda verk, och tyckte om den. Mycket tung att läsa, men väldigt givande. Sedan dess har jag tänkt att läsa Förvandlingen, som verkar härligt absurd, men det har inte blivit av. Nu ska det ske!

För övrigt ser jag fram emot bokrean!

Svenska soldater i Tchad - ett steg i rätt riktning

På SvD:s hemsida kan man läsa en artikel om att en grupp svenska specialsoldater anlänt till Tchad i största hemlighet. Det var frankrikes utrikesminister som avslöjade det i ett (oövertänkt) uttalande i New York inatt. Soldaterna ingår i förtruppen till den EU-styrka som ska arbeta fredsbevarande i landet.

Detta är definitivt ett steg i rätt riktning! Oroligheterna i Tchad är nära sammanflätade med folkmordet i Darfur i grannlandet Sudan. Vi i FN-förbundet har nyligen krävt att FN och/eller västländerna sätter in militärt våld i Darfur, för att äntligen få slut på slakten av civilbefolkningen (se debattartikel i SvD här). Tyvärr måste vi vara beredda att offra egna soldater för att stoppa vansinnet - situationen är så pass allvarlig att den inte längre kan tolereras.

Den svenska insatsen i Tchad är ett bevis på att Sverige är villigt att engagera sig även militärt för att stoppa våldsspiralen.

Obama vs krigshetsaren McCain

Varför blir jag inte förvånad? Konstmuseet i Kalmar

En svart, anskrämlig och förfärligt dyr kubisk rymdfarkost har landat mitt i Kalmars vackra stadspark, invid Kalmar Slott. När bygget påbörjades 2004 beräknades kostnaden bli 22 miljoner kronor, och "ekonomisk realism" var en av grundpelarna vid bedömningen i arkitekttävlingen. Nu, snart fyra år senare, är bygget klart. Notan landar på nätta 48 miljoner. Fråga; varför lyckas byggen som detta ALDRIG hålla kostnaderna ens i närheten av budgeten? 48 miljoner för ett bygge som kalmariterna inte vill ha, mitt i den natursköna parken. Förfärligt.

Byggnaden ser dessutom ond ut. Något som Sauron skulle ha skapat, djupt inne i Mordor. Inget som bidrar till att göra människor glada, när de tar sin söndagspromenad i parken. Kanske kommer man nu välja andra platser för rekreation, platser som är bättre för själen. Jag mår mentalt illa av denna onda kub. Den är säkert jättefin på insidan, och uppskattas säkert av det finkulturella etablissemanget - samma etablissemang som prisat Stortorget i Kalmar, som numera kallas döda torget eftersom ingen trivs där.

Jag vill istället rekommendera en dos jugend à la Horta.

Bild från www.barometern.se.

Avgudadyrkan

Jag lyssnar på p1, som vanligt. Det handlar om konsumtion, och en kvinna berättar om hur hon tänker kring shopping. "När jag får syn på ett plagg eller en sak jag vill ha, blir jag som besatt av den - jag bara måste ha den. Måste. Jag kan inte tänka på något annat tills jag har köpt den. Jag ligger vaken på nätterna och tänker på det där plagget eller saken. Det har nästan aldrig hänt att jag inte fått ihop pengar till att köpa den. På något sätt fixar jag fram pengarna. Så köper jag det jag längtat efter. Men så tappar jag intresset, nästan genast. Det gör mig inte lycklig att ha den. Det ger kanske ett lyckorus, men inte någon långvarig lycka. Sen måste jag köpa något annat. Mina vänner tycker jag shoppar jämt, ibland gömmer jag mina kassar."

Även om jag sannolikt skulle definieras som en hedning av konservativt kristna, tar jag mig friheten att citera Bibeln;
"Du skall inte göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem." (5 Moseboken 5:7-9)

Beläten. Avgudabilder, avgudar. Det är sådana man tillber, men som inte ger sann lycka. Hmm. Plagg och prylar, som man ligger vaken om nätterna och längtar efter - men som inte ger någon lycka när man köpt dem. Att dyrka dem, är att tillbe falska, människoskapade gudar. De ger inget annat än falsk, kortvarig "lycka". Dyrkan behöver inte betyda att man faller på knä och ber, det räcker att man hänger sin själ till något - till exempel som kvinnan ovan.

För övrigt nämndes också den sä kallade handväsk-debatten som fördes i tidningarna i höstas, som handlade om det var omoraliskt eller inte att köpa en handväska för tusentals kronor. Men den dog ut efter ett par veckor. Anti-konsumtionsdebatten dog, eftersom dagens kommersialiserade media inte klarar av att hålla liv i en debatt längre tid än så - då säljer man inte. Anti-konsumtionsdebatten dog eftersom den inte var tillräckligt konsumtionsvänligt. Ironiskt.

Domedagsmaskinen

Jag ägnar eftermiddagen åt efterforskningar kring kärnvapenläget i världen, och råkade snubbla över en mycket intressant men mycket obehaglig artikel. Den handlar om en "domedagsmaskin" som ryssarna sägs äga. Det är ett datorsystem som är byggt långt, långt ner under Uralbergens rötter - en plats som heter Kosvinsky. Systemet är byggt så att om all kommunikation med landets ledning upphör, antar systemet att ett fullskaligt kärnvapenangrepp skett som slagit ut ledningen. Systemet kan då överlåta befogenhet att avfyra alla Rysslands kärnvapenmissiler till en enda person - chefen för den underjordiska anläggningen. Som med andra ord själv kan skicka iväg tusentals kärnvapen.

Systemet, som heter Perimetr, ska ha byggts 1984 och fortfarande vara aktivt. Mr Blair som det pratas om nedan är Dr Bruce Blair, ordförande för World Security Institute och tidigare högste officer i en amerikansk kärnvapensilo.

This doomsday apparatus, which became operational in 1984, during the height of the Reagan-era nuclear tensions, is an amazing feat of creative engineering." According to Blair, if Perimetr senses a nuclear explosion in Russian territory and then receives no communication from Moscow, it will assume the incapacity of human leadership in Moscow or elsewhere, and will then grant a single human being deep within the Kosvinsky mountains the authority and capability to launch the entire Soviet nuclear arsenal.

Som gjort för att orsaka global förödelse av misstag. Värt att minnas är att ett år tidigare, 1983, rapporterade ett Sovjetiskt försvarssystem att USA hade avfyrat alla sina missiler mot Sovjet. Officeren som var ansvarig bestämde sig för att systemet hade fel, och räddade världen. Men ryska kärnvapen är alltså fortfarande i händerna på varningssystem från den tiden.

För övrigt står det längre fram i artikeln att amerikanska kärnvapenbärande missiler kan/kunde avfyras av en ensam galning med hjälp av en sked och ett snöre.

Rekordhög militärbudget 2009 i USA

USAs militär begär 515 miljarder dollar för 2009, vilket är rekordhögt. New York Times skriver om det här.

Det kan jämföras med att Bush i sitt State of the Union-tal för ett nån vecka sedan ville framstå som en föregångare på miljöområdet genom att berätta att USA kommer satsa 2 miljarder dollar de kommande tre åren på ny teknik för att stoppa klimatförändringarna. Med andra ord ungefär 650 miljoner dollar om året. Störtlöjligt.

Muhammed och islam

Jag har nyligen läst ut Karen Armstrongs Muhammed-biografi. Mycket intressant. Jag har tidigare känt till hans liv i stora drag, men inte särskilt detaljerat. Framförallt ger den en större förståelse för vilken kulturell kontext som islam skapades i, och vilka problem profeten ställdes inför i sin gärning.

Jag tycker dock att Armstrong är lite dålig på problematiseringen. Hon tar visserligen upp saker som kvinnosynen inom islam, satansverserna, och massakern av en hel judisk stam som Muhammed genomförde i maj år 627 - men väldigt pliktskyldigt och alltid med utförliga ursäkter och förklaringar. Boken är en hyllning till Muhammed, och bör läsas som en sådan. Hon berättar också utförligt om de fördomar mot islam och Muhammed som odlats i väst i över 1000 år, vilket är tankeväckande och intressant - och manar till funderingar kring ens egna fördomar.

Jag kan rekommendera boken, som ger en större förståelse för världens snabbast växande religion, och ger bra bakgrundsinformation till de som är intresserade av de stora konflikterna i världen idag.

Nytt jobb

Då var första dagen på nya jobbet avklarad. Jag arbetar numera som handläggare och informatör på Studentkåren vid Högskolan i Kalmar. Som ideellt engagerad sedan många år är det intressant att bli anställd som tjänsteman i en intresseorganisation. Jag kommer arbeta med kommunikationshantering (intern och extern), omvärldsbevakning, projektledning, handläggning av studentpolitiska ärenden, med mera.

Jag ska ordna hemsidan också, se www.karen.hik.se