Skrämmande

Världens militära utgifter har ökat med 34% på tio år. Idag uppgår de totala militära utgifterna i världen till över 1 000 000 000 000 US dollar per år. Alltså tusen miljarder dollar. Per år.

Det totala biståndet i världen 1997 uppgick till ungefär 50 miljarder dollar. Jämför dessa siffror:

50 miljarder $ i bistånd
1 000 miljarder $ på militären

USA står ensamt för närmare 480 miljarder dollar.

Varje gång vi i västvärlden påstår att vi inte har råd att hjälpa dem som har det sämre i världen, varje gång vi påstår att vi inte har råd att ta bort skyddstullarna för de fattigare länderna, varje gång vi påstår att vi inte har råd med miljövänliga tekniker, varje gång något av detta sker... bör vi minnas att vi tydligen har råd att lägga tusen miljarder dollar på militären varje år.

FN-förbundets kongress

Bilden: röstning pågår.

Jag är precis hemkommen från Nyköping, där jag har deltagit i Svenska FN-förbundets kongress. Jag vill börja med att säga att jag är glad och hedrad av att ha blivit invald i förbundets styrelse för de kommande tre åren, som ordinarie ledamot. Det är ett arbete jag ser fram emot med glädje och spänning.

Kongressen var givande, och vi hade synnerligen intressanta gäster. Professor Hans Rosling från Karolinska Institutet föreläste om utvecklingen i världen, utifrån sitt utmärkta program Gapminder (www.gapminder.org). Rosling är också utsedd till årets FN-vän av förbundet. Vi hade också besök av vice biståndsminister Carin Jämtin, som höll en intressant tal om sina perspektiv på FN och utvecklingen i världen.

Kongressen fattade flera viktiga beslut, och jag publicerar här det gemensamma uttalande kongressdelegaterna ställt sig bakom. Personligen är jag extra glad åt uttalandet om Västsaharas situation, som jag själv engagerat mig i.


Uppmärksamma de bortglömda konflikterna!
Uttalande vid FN-förbundets kongress i Nyköping den 16-18 juni 2006

Vi, delegater vid FN-förbundets kongress i Nyköping den 16-18 juni 2006, uppmanar Sveriges regering och utrikesminister Jan Eliasson att sätta ljuset på de bortglömda konflikter som pågår i skuggan av medierapporteringen från till exempel Irak och Palestina.

De konflikter som ignoreras av omvärlden är en daglig realitet för de drabbade folken. Det största massmordet sedan andra världskriget har fått ske i tysthet. I Demokratiska republiken Kongo har omkring 4 miljoner människor dött under de krig som rasat i landet sedan 1998. Fortfarande dör omkring 1 200 personer varje dag som en direkt eller indirekt följd av krigen i landet. Framtiden för FN:s fredsbevarande styrka – 16 000 personer i ett land stort som Västeuropa – är oviss.

I Etiopien hölls i maj 2005 allmänna val under övervakning av bland andra EU. Valets genomförande godkändes av de internationella övervakarna, men resultatet har inte respekterats av regeringen. I stället har stora delar av oppositionen, bland dem valets vinnare i fyramiljonersstaden Addis Abeba, fängslats. Att oppositionen fängslats och att domslut ännu inte föreligger är ett upprörande åsidosättande av de mänskliga rättigheterna.

Västsahara står sedan 30 år under marockansk ockupation. Flyktingskap, fängslanden och grova brott mot de mänskliga rättigheterna har rapporterats. FN har varit oförmöget att få parterna att inleda samtal. EU har också bidragit till en ökad acceptans av ockupationen genom att inkludera Västsaharas territorialvatten i fiskeavtalet med Marocko.

1969 annekterades Västra Papua av indonesisk militär. Liksom vid annekteringen av Östra Timor sju år senare skedde det utan att befolkningen fick säga sin mening. I Västra Papua har en inhemsk rörelse för territoriets självständighet utvecklats. Ursprungsbefolkningen kräver självbestämmande och närvaro av fredsbevarande FN-trupper. Trots att FN redan 1969 utlovade självbestämmande kvarstår det indonesiska förtrycket.

FN finns på plats i världens konflikthärdar även efter att media har åkt hem och strålkastarljuset släckts. FN:s insatser före, under och efter konflikter gör livet bättre för miljoner människor varje dag. I omkring 100 länder finns också FN-förbund som ger stöd till människor på gräsrotsnivå, bland annat genom samarbete med FN-förbund i andra länder. Svenska FN-förbundet har ett antal sådana samarbeten till förmån för bland annat demokrati, jämställdhet och kamp mot hiv/aids.

FN-förbundet har under våren haft besök av vår systerorganisation i Kongo och av företrädare för folket i Västsahara. De har pläderat för ökat svenskt och internationellt engagemang i dessa konflikter. Det är den svenska FN-rörelsens förhoppning att den svenska regeringen, som traditionellt har ställt upp för de fattiga och konfliktdrabbade, aktivt och tydligt vill uppmärksamma dessa och andra glömda konflikter – genom Förenta Nationerna.

Bilden: jag och Alexander Gabelic, Svenska FN-förbundets ordförande.

Vad hände?

Varför låter du dig förströs av de yttre tingen? Ta dig tid till att lära något gott och hör upp med att fladdra hit och dit! Men också för en annan förvillelse ska du tag dig i akt: det finns nämligen dårar som mödar sig hela livet igenom men som saknar ett mål för sin vilja och sina tankar.

Så skrev kejsar Marcus Aurelius en kväll för över 1800 år sedan i sina anteckningar, när han var i Carnuntum i dagens Österrike. Vad föranledde denna anteckning? Endast tankar? Eller hade han denna dag blivit frestad av någon matriell lyx, någon vacker kvinna eller någonting annat i sin omgivning? Eller var det de ständiga krigen hans filosofiska själ var less på?

Jag kan ana honom, en gammal man, som sitter i ljuset av en oljelampa vid dagens slut och skriver sina funderingar, sina självbetraktelser. Han var filosofen som blev kejsare, kejsaren som tvingades föra krig hela sin regeringstid trots att han egentligen föredrog ett stillsamt liv i eftertanke. Jag föreställer mig honom denna dag, då han blivit irriterad på sig själv för att han distraherats av matriella ting, eller någon irrelevant konflikt mellan befälhavarna. Han sitter där och skriver dessa anteckningar för sin egen skull. De två första meningarna är en spontan tanke, en uppmaning till sig själv. Sen sitter han och funderar en stund, och skriver den sista meningen, varningen. Hans tankar den kvällen är lika giltiga idag, nästan två tusen år senare.

Marcus Aurelius självbetraktelser finns i bokform på svenska - läsvärt.

Äntligen en gemensam energipolitik!

Idag har Alliansen äntligen lanserat sin gemensamma energipolitik, och därmed kunnat lägga en stor stötesten åt sidan. Kärnkraften kommer varken avvecklas eller byggas ut den kommande mandatperioden, vilket är klokt. Man satsar hårt på förnyelsebara bränslen, och har ett starkt fokus på klimatfrågan. Man säger också tydligt att man vill bjuda in Socialdemokraterna efter valet att delta i uppgörelsen, vilket vore utmärkt eftersom det ger en bredare förankring.

Något som jag tycker är viktigt är att man vill satsa mer på att få en miljövänligare transportsektor, exempelvis genom att bygga ut järnvägskapaciteten. Man vill också ge incitament för miljövänliga bränslen till de vägburna transporterna.

En viktig punkt i programmet är också att man vill se till att bryta oligopolet på energimarknaden i Sverige. De tre stora (Fortum, E-on och Vattenfall) har alldeles för stor makt och för lite konkurrens.

Som miljövän skulle jag gärna sett ett ännu tydligare miljöfokus, men jag är i stort sett nöjd med uppgörelsen. Framförallt är det viktigt att vi i alliansen är eniga.

Naturens hämnare?

DN:s korrespondent i Helsingfors kan rapportera om att de finska kråkorna har börjat angripa människor. Hitchcocks "fåglarna" i verkligheten? Naturens hämnd?

Läs artikeln här;
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=552081&previousRenderType=3

Fotboll!

Trinidad och Tobago visade sig vara en tuffare motståndare än väntat! Detta i kombination med att Sveriges spel var något tvekande gjorde matchen till en besvikelse för oss blågula. Nåväl, bättre lycka nästa gång. Men det hade varit fint med de där tre poängen...

I detta sammanhang vill jag också nämna att det är FNs internationella dag mot barnarbete på måndag (12 juni). Väldigt många av de fotbollar vi köper i affärerna är producerade av barnarbetare i Indien och Pakistan, där de ofta jobbar 14-timmars dagar och sliter ut händerna med detta tunga arbete. Vi svenskar köper 300 000 fotbollar varje år (sic!), varav en bråkdel är rättvisemärkta. För jodå, det finns rättvisemärkta fotbollar! De garanterar hyfsade arbetsförhållanden för arbetarna. Det är en enkel sak för oss att välja en sådan boll, och det gör stor skillnad för producenterna. Köp rättvisemärkta bollar nästa gång! I synnerhet om du ska köpa en fotboll på måndag.

Energipolitik och alliansen

Centerns nya linje angående kärnkraften är en förbättring, som ligger mer i linje med mina åsikter. Jag anser att vi måste satsa stort på att utveckla hållbara energikällor, men innan dessa är kapabla att försörja vårt energibehov bör vi ha kvar kärnkraften. Jag anser att modern, säker kärnkraft är ett bättre alternativ än energi från fossila bränslen som kol och olja. Av två onda ting är kärnkraften det bättre alternativet.

Folkpartiet gick häromdagen ut med att man slopar kravet på utbyggd kärnkraft den kommande mandatperioden. Detta kombinerat med Centerns nya linje gör det möjligt för alliansen att ena sig om en gemensam energipolitik, vilket är mycket positivt. Det har som bekant varit en stötesten. För varje dag som går visar alliansen allt tydligare att man är det absolut bästa regeringsalternativet. Vänsterkartellens samarbeten knakar betänkligt i fogarna, då Sossarna satsar på att fortsätta regera själva, medan Vänstern och Mp kräver ministerposter. Vi går ett spännande och viktigt val till mötes!

Tveksamheter kring människan

Jag läser just nu två böcker, som trots att de är väldigt olika, båda gör mig tveksam till människan. De behandlar två olika aspekter av vår destruktiva sida, som finns hos oss alla. Den ena är Rolf Edbergs Skuggor över savannen, som handlar om naturen (främst i Afrika) och människans negativa inverkan på den. En oerhört vackert skriven bok, om än sorgsen. Den får en att fundera över vår roll i helheten, och vad som har hänt i och med att vi har klivit ur kretsloppet, satt oss över det. Det håller inte.

Den andra boken är inte alls vacker, inte på något sätt. Det är Rudolf Höss' Kommendant i Auschwitz. Författaren var alltså chef över koncentrationslägret Auschwitz, och därmed ansvarig för utrotandet av flera miljoner människor. Han häktades 1946, och skrev den här skildringen i fängelset under rättegången. Han avrättades 1947. Det är skrämmande läsning, men inte för att han är en sadistisk psykopat, tvärtom. Han är en plikttrogen tjänsteman, psykiskt frisk, som anser att han utfört sitt arbete bra. Morden redovisar han med siffror, statistik. När han talar om missförhållanden i lägret beror det ständigt på sina inkompetenta och sadistiska underlydande. Själv försöker han ständigt göra livet så bra som möjligt för fångarna, men hans humana insatser grusas av medarbetarna. Han skriver flera gånger att han inombords är känslig och human, men stålsätter sig utåt för att inte stämplas som vek. Det är oerhört fascinerande och skrämmande att läsa om hur han plikttroget kämpar på för att bygga upp lägret (oj så svårt det var att få tag i taggtråd, oj så besvärligt det var att få tag i armeringsjärn, oj så klena och utmärglade krigsfångar han får som tvångsarbetare, oj det dog visst 10 000 stycken). Plötsligt kommer det en bild från Mengeles fotosamling på några utmärglade barn, och jag börjar gråta. Höss' känslokalla text om administrativa bekymmer blir plötsligt levande, det är verkligen människor han talar om på det där viset. Jag har ännu inte kommit till gaskamrarna, men han har börjat prata om utrotningsordern från Himmler.

Som sagt två helt olika böcker, men båda får en att fundera över människan - ifrågasätta människan. Vi är fantastiskt duktiga på att ha ihjäl varandra och vår omgivning.